När du använder den här tjänsten och relaterat innehåll godkänner du användningen av cookies för analyser, anpassat innehåll och annonser.
Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

Det mest geniala som hänt musikscenen på flera år

Logotyp för Gaffa Gaffa 2017-05-17 Daniel Hånberg Alonso
© GAFFA

Rein - Freedoom

Att ljudlägga spoken word-poeten Nina Mariah Donovans kraftfulla Nasty Woman till dunkande body beats kan vara det mest geniala som hänt musikscenen på flera år. Hade Arvikafestivalen varit vid liv hade Rein fått Apollo-tältet att pulsera med svartklädda kroppar. Nu kan det bli svårt att hitta en scen som klarar hennes talang.

Fast nu går vi händelserna i förväg. Med ett Jokerleende i nyllet av den likaledes genialiskt titulerade EP:n Freedoom inleds lyssningen med Missfit, en brutal salivstänkande låt där den punkiga sången verkligen kommer till sitt skrikiga och fräsiga bästa.

Innan vi hinner snöra om våra extra höga Dr Martens briserar hejarklacksramsan C.A.P.I.T.A.L.I.S.M. med electroclashens fulla arsenal. Favoriten är kanske ändå Bruises, där Rein slänger av sig EBM-kängorna helt och kastar in oss i ödesmättad stroboskop-dance.

Synth i allmänhet och svensk synth i synnerhet har allt för ofta fallit offer för pajiga texter, därför är det så befriande att höra dystopin återtas med blytung råhet. Få saker känns lika utmanande mot undergången som repetitiva trummaskiner och politiska slagord. Joanna Reinikainen alias Rein är inte fyra meter stryk som Karlskogasyntharna Pouppée Fabrikk en gång beskrevs som, hon är en hel jäkla moshpit.

Annonsval
Annonsval

Mer från Gaffa

Annonsval
image beaconimage beaconimage beacon