Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

Sydöstra Sardinien – en medelhavsdröm

Logotyp för Vagabond Vagabond 2019-10-10 Karin Wimark
Foto: Karin Wimark © Vagabond Foto: Karin Wimark

Med Smaragdkusten i ryggen cabbar vi ner och kör söderut. Mot oexploaterade stränder, turkost hav och Sardiniens eget Sahara.

Som om vi vore med i Formel 1 stryker vi kurvorna på den serpentinformade vägen då vi korsar bergsmassivet Gennargentu i vår krämvita Fiat 500 cabriolet. Sjalarna fladdrar i vinddraget som svalkar allt mer ju högre upp vi stiger. Vi passerar inhägnader med getter, mejerier och lantgårdar. Alltsammans inlindat i eftermiddagens gyllene toner och Sardiniens frodiga natur. Här, i regionen Ogliastra, lever människor ovanligt länge. Klimatet, livsstilen och miljön påverkar livslängden så pass mycket att området utnämnts till en av världens blå zoner. En åsna lunkar obekymrat över vägen. Vid en mack lite längre fram reser sig några herrar upp. En busvissling. 

– Wow, Complimenti. Congratulazioni! 

Vi landade mitt i den italienska högsäsongen i ett stekande hett Olbia på nordöstra Sardinien. Muntra semesterfirare strömmade ut från den svala flygplatsen för att mötas av en tryckande augustivärme och kaotisk trafikstockning. På ringrostig italienska plockade vi upp bilen och fick nycklarna i handen. En veckas roadtrip ner till sydligaste spetsen stod på agendan. Två tjejer, en bil, oräkneliga strandhugg, sardisk mat och obegränsat med livsnjutning. 

Dessutom en nyfikenhet på den södra halvan av ön, som till skillnad från nordsidan tycks ha undvikit att exploateras. Nedcabbat rullade vi ut från flygplatsen och tog avfarten mot Cagliari. 

Skymningen är påtaglig då vi når den nedre delen av bergsmassivet som skiljer norr och söder åt och rullar in i bergsbyn Baunei. Beställer varsin stenugnsbakad pizza och ett glas rött på en familjeägd trattoria och tar sedan in på ett vandrarhem på andra sidan gatan. Ett stenkast bort ligger havet, vikarna, stränderna. Syrsorna spelar sin melodi. La dolce vita – här kommer vi!

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Kaptenen Alessandro Piroddi kan Oroseibukten utan och innan.

Porca puttana, cazzo, che cavolo!

Den spensliga kaptenen Alessandro Piroddi svär högt då båten frustar, pustar och slutligen förblir guppandes i dyningarna av de andra båtarna. Det sipprar ut rök från en lucka i golvet. Vågorna kluckar mot skrovet och det friska vinddraget har ersatts av en brännande het morgonsol. Salvatore Lanterna, en norditaliensk trettioåring på semesterresa med sin flickvän, grimaserar.

– När en italienare uttrycker sig så där är det inte bra, viskar han och stirrar oroligt på den rykande luckan i golvet. 

Mörkret var kompakt då vi några timmar tidigare lämnade Baunei och tog sikte på hamnstaden Santa Maria Navarese – den mindre kända utgångspunkten för de populära båtutflykterna i Oroseibukten. Trots den tidiga timmen rådde febril aktivitet i hamnen. Båtar tvättades, lastades och förbereddes för dagen till havs. Längst ut på en brygga välkomnades vi ombord på en äldre träbåt tillsammans med en grupp italienare. Stämningen i var på topp då vi satte av i jakt på ännu orörda vikar. Nu har en värdefull morgontimme passerat och vi är fast på havet, 500 meter från hamn. Alessandro Piroddi bolmar nervöst på en cigg. Gruppen har just börjat göra alternativa planer, då telefonen ringer. 

Tio minuter senare klyver vi havet i en ny, snabb gummibåt. 

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Kustvägen i södra Sardinien bjuder på hänförande vyer och närhet till ett dopp i det blå.

Den hästskoformade Oroseibukten är en av Sardiniens vildaste och mest dramatiska kustremsor. Här stupar klipporna abrupt ner i resekatalogturkost vatten. I botten vilar pittoreska vikar med vita stenstränder, somliga endast nåbara havsvägen. Här slingrar sig också den omtalade vandringsleden Selvaggio Blu, ett fem dagar långt äventyr förbi grottor, dalar och genom frodig grönska. Kapten Alessandro Piroddi styr båten med van hand och pratar oavbrutet om vikarna vi passerar. Cala Goloritzè som med sitt bågformade stenvalv pryder de flesta vykort, Cala del Gabbiano med kritvita små stenar och grottan Cala Mariolu vars namn betyder tjuv på napolitanska och som döptes efter den tid då fattiga fiskemän gömde fisk i grottan för att inte bli berövade sin fångst. Han skrattar gott åt våra förskräckta miner då vi passerar ett fåtal smockfulla strandremsor. 

– Vill ni ha stränderna för er själva ska ni undvika augusti!

Efter en heldag med strandhopp slår vi ankare i viken Cala Biriala. Saltstänkt och behagligt avdankad sluter jag ögonen. Lyssnar till tystnaden som lagt sig i luften.

– Sardinien är fan Europas Karibien. Det kommer ni att märka ju längre söderut ni kommer, hör jag Salvatore Lanterna mumla i periferin innan han försvinner med ett plums i det turkosa vattnet.

Med Eros Ramazotti i högtalarna lämnar vi framåt eftermiddagen kusten och kör längs serpentinvägarna till Sardiniens bergiga inre. Till en del av ön där hantverk går i arv och turismen är mindre utbredd. Där stora lantbruk breder ut sig med olivträd i silvertoner, där getter med klingande bjällror passerar körbanan och där fårosten är av bästa kvalitet. Mörkret ligger tätt då vi rullar in i bergsbyn Gergei och slår av motorn utanför en turkos port med skylten "Domu Antiga". Innanför murarna på lantgården står middagen redan på bordet. Färsk ravioli med ricotta och en kanna med egenproducerat vermentelli-vin. Somnar som ett barn av den friska bergsluften och vågornas böljande efterdyningar.  

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Ljummet, turkost vatten inbjuder till avkopplande stunder.

– Kuckeliku, kuckeliku. 

Det skira morgonljuset tränger genom springorna vid de turkosa fönsterluckorna på vindsloftet. Gnuggar sömnen ur ögonen och hör återigen tuppen gala. Barfota trippar jag nerför den knarrande trappan och stryker längs med rustika stenmurar som omger den grönskande innergården med vinrankor och rosenbuskar. Från det öppna köket sprider sig en svag doft av choklad och päron. En äldre man med kalt huvud och runda glasögon visslar lättsamt medan han dukar frukostbordenpå gården. Så snart han får syn på migförsvinner han in i köket. Kommer sedan ut med två koppar nybryggt kaffe. 

 
© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Agriturismo Domu Antiga är en lantlig oas i Sardiniens inre bergsmassiv.

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Redo för strandhugg vid en av Sardiniens vackrare kustremsor.

– God morgon, vad tidigt du är uppe!

Arnaldo Lai är familjefar på lantgården Domu Antiga. En gård med rötter från 1800-talet där man skickligt lyckats skapa ett autentiskt, traditionellt och stilmedvetet hem i Sardiniens bergiga hjärta. Vi slår oss ner i bersån. Betraktar i tystnad gården vakna till liv. Mamma Maria Grazia Lai som dukar fram en enorm buffé med ostar, grönsaker, charkuterier och kakor, alltsammans närodlat inom radien av de 1 200 byborna. Sonen Samuel som ställer fram en balja, en gastub och några träpallar. Osttillverkning hör till rutinerna på gården. Ett hantverk som tar många timmar och som kräver tålamod ochkärlek.Det ska röras, pressas, värmas innan ostmassan tar form och blir allt fastare. 

Ricotta görs sedan på resterna av mjölken från färskosten. Först efter lunch lyckas vi slita oss från den gemytliga lantgården. Solen steker på himlen. Vi tar sikte på den sydligaste kusten. 

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Frukost på Domu Antiga. Tillverkat på gården eller hos närmsta granne.

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Nyplockat från trädgårdslandet. Flera lantgårdar på Sardinien är självförsörjande.

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Solmoget för bästa smak.

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Pizzastopp i bergsbyn Gergei. Få men smakrika råvaror.

Costa Rei är en vacker oas med långa vita stränder och medelhavsvegetation i överflöd. Bergskedjan Sette Fratelli, sju bröder, separerar Costa Rei och Cagliari med sina sju granittoppar, rika djurliv och vackra vandringsleder. Vi kör längs den sydöstra spetsen. Passerar lyxiga semestervillaområden och följer den stigande kustvägen utan något direkt mål för dagen. 

Vid vägens högsta krön stannar vi till vid en utsiktsplats varifrån man ser södra Sardiniens vida stränder breda ut sig intill segelbåtar som guppar i vikarna. Vi är helt ensamma, så när som på ett motorcykelpar och en kock i en gul foodtruck vid namn Alessandro. Han berättar att han är lycklig över att ha världens bästa kontorsplats. Förutom i augusti. Och denna gång handlar det inte om turisterna.

– Det är ett helvete här inne. Men jag har ingen rätt att klaga, säger han och fläktar i den stillastående vagnen med en genomvåt tröja. 

Solen står lågt på himlen då vi tar en avstickare ner till stranden Spiaggia Punta Molentis. Här finns inga hotell, ingen strandförsäljning eller lyxiga hamnar fulla av båtar. 

Stannar till för ett svalkande kvällsdopp och kör sedan lyckligt avslappnade in i småstaden Villasimius där gatorna är fulla av liv och rörelse. Restauranger och barer är fullsatta, några hiphopdansare har samlat en hop av turister som applåderar ivrigt. Vi slinker in på en bar med tropiska palmer och servitörer iklädda skjortor med de typiska sydsardiska flamingorna. Inte någonstans möter vi andra europeiska turister. Det italienska surret gör oss på utmärkt humör. 

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Upplev Sardiniens djupt rotade matkultur på någon av öns många lantgårdar. På Domu Antiga i bergsbyn Gergei lär vi oss att göra ricottaost och ravioli med lokala specialiteter. Alltsammans ackompanjerat av gårdens hemgjorda vin.

De kommande dagarna ägnas åt strandhugg längs Sardiniens södra kust. Vi susar förbi små orörda vikar som Spiaggia di Porto sa Ruxi och vidsträckta men fullpackade stränder som Tuerredda. Spanar efter flamingos som hör till vanligheten på södra Sardinien och följer italienarnas semestertakt, trots en viss besvikelse över att inte få ha de långa, vita stränderna för oss själva. På lördagseftermiddagen kör vi in till Cagliari – Italiens kanske mest underskattade storstad som likt Rom och Lissabon är byggd på sju kullar. 

Cagliari bär på en långväga historia och har regerats av allt från kartagerna till romarna. På torg och byggnader går det fortfarande att betrakta de kulturella lager som bevarats genom tiderna. Det är spanskt, nordafrikanskt likväl som italienskt. 

Vi strosar längs kullerstensgator, dricker aperol spritz på en av många charmiga barer och fascineras av gamla stans trånga gränder och pampiga havsutsikt. Framåt kvällen åker klackarna på, läppar målas röda och nattlivet känns berusande härligt. 

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Klassisk italiensk aperitivo!

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Folkliv i Cagliari – en av Italiens mest underskattade städer.

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Från det öppna köket sprider sig en doft av choklad och päron.

Veckan börjar närma sig sitt slut. Ju längre sydväst vi kör, desto vildare blir landskapet och glesare blir stränderna. I Porto Pino breder stora, vita sanddyner ut sig likt en massiv öken. Intill vilar två laguner och på andra sidan det vida, öppna havet. Möter en grupp franska tonårskillar som spelar fotboll på sanddynernas topp. De poserar framför kameran samtidigt som de reflekterar över platsen de befinner sig på.

– Det känns ju som att vi har hamnat i Saharas öken, säger en av killarna och får instämmande nickningar av de andra.

I kontrast till de privata stränderna i norr och de steniga vikarna längs östkusten, är södra Sardinien mer som en vild oas blickandes ut över Afrikas kust. 

Här semestrar du visserligen inte på ensliga stränder likt karibiska paradisöar. Men trots att vi befinner oss mitt i italienarnas högsäsong känns här varken exploaterat, tillrättalagt eller besvärligt. Snarare fritt och vackert, likt D.H. Lawrence beskrivning av den italienska semesterön i den klassiska reseskildringen Sea and Sardinia:

"Den här marken liknar ingen annan plats. Sardinien är någonting annat. Förtrollande rymder och avstånd för resor utan slut. Det är som friheten självt". 

Annonsval
Annonsval

Mer från Vagabond

image beaconimage beaconimage beacon