Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

FD LÅNGLÄSNING – ”Jag hade inte förlängt med Hammarby”

Logotyp för Fotbolldirekt Fotbolldirekt 2017-10-13 Mårthen Bergman

KALMAR. Nanne Bergstrand, 61, har lämnat huvudstaden och är tillbaka i staden där han har en gata uppkallad efter sig. FotbollDirekts Mårthen Bergman åkte till Kalmar för att prata brandkårsutryckningar, egon som krympt, framtidstro, Hammarbys publik och att slutföra uppdrag.

Jag pluggade på Högskolan i Kalmar 2005-07. Medieproduktion och journalistik hette programmet och jag hoppade av med ett år kvar. Anledningen att jag delger er detta är, förutom att ge mina belackare vatten på sin ”är du ens journalist”-kvarn, för att det var då jag första gångerna kom i kontakt med Nanne Bergstrand. Detta då jag var på var och varannan Kalmar FF-match och fick lära mig mycket som ideellt arbetande på det som då hette Fotbollsverige.se (R.I.P.). Vad har hänt med Nanne Bergstrand sen 2007 då, tro? Frågan var förstås tvungen att ställas.

– Jag har såklart mer erfarenhet. men jag har varit tränare sen jag var 28 så det är ju en lång tid. Men ska man vara kvar, oavsett i vilket yrke man är i, så tror jag det är viktigt att vara utvecklingsbenägen och framför allt nyfiken. En fördel med att ha hållit på såhär länge är att man inte kommer ihåg hur det var 2007, mer än att det var framgång. Grundsynen på jobbet är nog rätt lika även om man testat olika saker, plockat med sig vissa bitar och släppt andra.

Är du lika nyfiken som alltid?

– Ja, jag försöker det. Jag tror att annars måste man nog sluta. Som här i Kalmar, när jag varit borta tre och ett halvt år och sen kommer tillbaka så är det många spelare jag haft som blivit tränare. Det beror väl kanske på att det har pratats väldigt mycket fotboll och inte minst då fotboll som ett strategispel. Och även personlig utveckling. Är man själv intresserad av det tycker jag man är skyldig att ge spelarna små tips som man kan använda i livet.

Det ni gjorde med Kalmar när ni vann guld. Det blir ju svårare och svårare för ”mindre klubbar och städer”, det vill säga de utanför de fyra, fem största att hävda sig i en guldstrid. Norrköping gjorde det för två år sedan, men tror du vi kommer se det allt mer sällan?

– Det hoppas jag inte. De som har ett ekonomiskt försprång har svårt att få ett lika stort sportsligt försprång. För det är så svårt att få den skillnaden på spelarkvalité, då sådana spelare inte kommer till Sverige. Därför tror jag att det fortfarande kommer vara klubbar som hittar strategier som är gångbara. Det är väl i sådana fall där som jag tycker att det kan bli problem i allsvenskan. Det är allt färre klubbar som jag upplever har strategier som är något annat än kortsiktigt tänkande. Det gäller en hel klubb, vad man har för strategi för att få en hög verkningsgrad i allt man gör.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

Var är man i Kalmar FF nu?

– När jag var här sist fick vi allt svårare att översätta strategin i verkningsgrad. Det hade vi absolut. Jag tror att det blev väldigt stort fokus på arenan som ju slukat väldigt mycket pengar. Det gjorde nog att det blev en liten kulturförändring i föreningen, och den lever kvar fortfarande. Det märker man.

– Nu har jag inte varit här så länge den här gången, men det är en brandkårsutryckning som jag gör här nu. Och vi ska inte behöva ha fler brandkårsutryckningar, och för att undvika det måste vi ha en tydlig strategi.

Menar du att det här bara handlar om att rädda upp det här året, till att börja med?

– Ja, det är det. För att kunna bygga vidare därifrån.

En av mina kollegor, Mattias Larsson på Kvällsposten, skrev följande när du blev klar för Kalmar FF: ”Nanne Bergstrand tillbaka i Kalmar FF. Möjligtvis för att lyfta tre bröder Elm till en nivå att rädda ett allsvenskt kontrakt med. Men i två och ett halvt år? Det är dags för Kalmar FF att en gång för alla sluta förblindas av SM-guldet 2008”. Kommentar?

– Det är den tidsandan vi lever i. Förändring är viktigare än kvalité. Det är ungefär som att en människa eller tränare aldrig förändras. Det där bygger på att det är samma tankesätt som det var 2008. Då kommer vi tillbaka till nyfikenheten. En ledare som inte är nyfiken blir en besserwisser, och då fastnar man i gammalt. Men jag har svårt att se mig själv vara en besserwisser.

Hur stor skillnad är det på dig och den Nanne som lämnade Kalmar?

– Det är nog en hel del men det är svårt att sätta fingret på vad. Ju äldre man blir desto mer vill man hjälpa andra människor. Man har inte samma statusjakt och ditt ego krymper, det som ger en mening är att hjälpa andra. I mitt fall är att hjälpa Kalmar FF och staden Kalmar att ha ett allsvenskt fotbollslag. Det är absolut inte givet att en stad av Kalmars storlek ska ha ett allsvenskt fotbollslag.

– Däremot finns det förutsättningar eftersom att det finns spelare som blir tränare och ledare som finns i föreningen, så kan man bibehålla någon form av kvalité över en längre period vilket gör att man kan få den här allsvenska resan ännu längre. För man har fått med sig en väldigt bra grundutbildning i vad som krävs för att vara ett allsvenskt fotbollslag. Så min förhoppning är att den dagen jag slutar så kommer någon inifrån och fortsätter det här arbetet.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

Men du måste ändå fått en stor bekräftelse till ditt ego när du förde upp Hammarby till allsvenskan efter allt den klubben gått igenom?

– Nej, jag såg det mer som att jag hjälpte väldigt många människor med tanke på den ökenresan som varit i fem år. Man träffade supportrar och det var bara trivsamma människor som var tacksamma över att det kom någon med långsiktighet men de ville vara i allsvenskan direkt. Så det fanns hela tiden en jakt i föreningen. Däremot var budskapet att uppgiften var att föra upp Hammarby i allsvenskan och etablera dem där.

Många med mig tänkte nog ”rätt man på rätt plats” när Hammarby värvade dig och jag kände på mig att Bajen skulle gå upp första året med dig. Kände du också så?

– Jag tror inte att man tänker så utan jag kände mer att det fanns en potential att göra något där. Det kändes som det hade pågått ett arbete bakom kulisserna sista tiden innan jag kom dit vilket gjorde att det var möjligt. Jag var inte säker på att vi skulle gå upp första året och det kommunicerade vi utåt också, utan det kanske hade varit bättre att gå upp andra året, vi skulle gå upp när vi var färdiga. Men det är bra för svensk fotboll att Hammarby gick upp i allsvenskan. Direkt så steg ju publiksnittet, kan man lugnt säga.

Det känns som det är ganska stor skillnad på Kalmar FF och Hammarby som arbetsplats. Eller?

– Ja, kanske inte i själva fotbollen och träningsanläggningar och sånt. Skillnaden är ju själva atmosfären till matcherna. Men jag var ju mer påpassad i Kalmar här än vad jag var i Stockholm. Det är fler folk som pratar fotboll med mig här än i Stockholm. Det kan vara en nackdel när du är i en mindre stad. Framför allt är Kalmar FF stadens lag här, och det kan nog många gånger vara jobbigare i motgång.

Måste du tänka på någonting speciellt när du jobbar med spelare i en klubb med så många supportrar som Hammarby jämfört med om du jobbar i till exempel Kalmar?

– Ja, framför allt i derbyna. De som var från Stockholm hade ofta högre anspänning inför de matcherna än vad de som kom utifrån landet hade. Där försökte jag alltid påverka dem på att hamna på rätt nivå.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

Vad känner du att du har för förväntningar på dig här?

– Egentligen inga alls. När jag kom tillbaka hade föreningen åtta poäng och sen serien vände har vi tagit 21 på elva matcher. Det finns en önskan om att ha ett allsvenskt fotbollslag, och det är ju bra. Men att gå in i det läget, åtta poäng efter 12 matcher, så kan man inte ha så stora krav.

Det du såg i år innan du tog över jobbet…

– De hade haft så mycket skador så man såg att det var många spelare som låg efter vilket syntes i matcherna också. Det är inte så konstigt. Vi behövde se till att vi tränar upp oss men sen handlar det förstås om att skapa framtidstro. Sen är det en fördel när du kommer tillbaka och har haft sju-åtta spelare innan som redan har ett förtroende för dig. Då gör du processen mycket snabbare. Sen har det handlat om att träna samarbete. Vi har en stark övertro i det västerländska samarbetet på att konkurrens är framgångsbringande. Men när man gör studier på det så visar det sig att samarbete slår konkurrens i de flesta sammanhang. Människan gillar att samarbeta men det gäller att visa hur vi gör det.

Det såg inte bra ut i våras, någonstans, och nu har ni torskat två av elva. Alltså: vad har du gjort?

– Vi har fått in spelare också vilket är en faktor i det hela. Men vi har drivit upp fysiken så vi kan ha högre tempo i matchen, fått laget att samarbeta på ett bra sätt så att man tror på det man gör. Det är inget revolutionerande egentligen. Men det är ungefär samma som när man är inne i en motgångsperiod och inte har vunnit på fem matcher. Då skruvar man också på saker. En ledares viktigaste uppgift är att skapa framtidstro och hitta saker pedagogiskt som ger framtidstro, det kan vara statistik eller andra saker. För mig är det en så jäkla viktig kraft att bära med sig. Det gäller inte bara fotboll utan i näringslivet, ett politiskt parti eller ett helt land också. Känner man inte framtidstro är man sällan konstruktiv heller.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

När du lämnade Kalmar, trodde du då att du skulle komma tillbaka?

– Nej, det trodde jag faktiskt inte. Jag hade varit här en så lång period då. Först två år och sen elva i sträck. Och haft de framgångarna jag haft. Jag visste inte hur länge jag skulle vara tränare heller. Så det trodde jag nog inte, men det blev rätt självklart när frågan kom. Då hade jag en skyldighet och hjälpa till, kändes det som.

Jasså?

– Ja, jag känner det. När man varit i en förening som gett en så mycket så när det krisar har man skyldighet att hjälpa till. Samtidigt vill jag inte bara gå in och göra en brandkårssläckning utan jag vill hjälpa föreningen att hitta en framtid igen.

När du ser tillbaka på tiden i Hammarby, när kände du att ”det här kommer inte bli något mer för mig”?

– Det var nog i slutet där. Vi gjorde en bra höst och tog 25 poäng där. Jag var rätt så fokuserad på den biten. Det hade snurrat runtomkring rätt länge där vilket det ju gör i de där storstadsklubbarna. Det får man leva med. Men det var rätt sent innan jag kände att det här inte går längre.

Hammarbys vd Henrik Kindlund sa följande i samband med att de meddelade att du inte skulle fortsätta: ”I det här läget har han ett år kvar på sitt kontrakt och då måste vi bestämma om vi ska förlänga det avtalet och tre-fyra år till är ganska lång tid. Då kan det vara bra att istället få in lite nytt blod, ny energi och ny kraft. Det är ingen kritik mot Nanne på något sätt. Från klubbens sida är det absolut en långsiktig plan som vi formulerade redan innan vi plockade in Nanne. Han har under de här tre åren tagit oss från mitten av superettan till mitten av allsvenskan vilket i grund och botten var hans uppdrag. Han har uppnått de mål vi hade.”

– Det där stämmer bra överens. Uppdraget var att ta upp och etablera, vilket gjordes på tre år fast tanken var att det skulle ta fyra. Samtidigt hade jag nog inte förlängt ytterligare efter den perioden.

Okej?

– Nej, det hade jag inte gjort.

Varför då?

– Både socialt med familjen här nere sen delvis också att… om man vill kunna påverka mer så måste man ha kortare avstånd mellan fotbollen och styrelsen. Det kan bli ett problem många gånger att avståndet mellan beslutsfattare och fotbollen är så stort.

© Tillhandahålls av NewsMe AB © Tillhandahålls av NewsMe AB

Större där än här?

– Det avståndet är större här än när jag var här förra gången också. Vi har en planering på en föreningskonferens i Kalmar FF efter serien, den tror jag kommer göra stor nytta för framtiden.

Under din tid som tränare i Hammarby sa du i en intervju med oss att: ”Hammarby har ju ingen tradition av att vara en av de svenska klubbar som varit vägledande spelmässigt i svensk fotboll, långt därifrån. Men det finns saker som tyder på att det kan komma att bli så”.

– Man har förutsättningar för att bygga någonting som ska kunna vara med i toppstriden och även kanske kunna påverka svensk fotboll. Jag menar, man har överlägset högst publiksiffror och det är klart att det tar tid att bygga detta. När vi började det bygget var det Bosman-spelare som gällde eftersom ekonomin inte varit speciellt hög i Hammarby, jag tror det var fyra miljoner i eget kapital när jag kom in. Det blev ett långsammare bygge än vad många supportrar trodde. Däremot på sikt har man förutsättningar, då ekonomin blir starkare. Det gäller att man drar åt samma håll och det är väl det som inte alltid är självklart i en storstadsförening. Det är många olika viljor i föreningen. Men får man bara ihop den biten har man förutsättningar att bli ledande inom svensk fotboll.

Kan du sakna alla supportrar, trycket på matcherna och att det hela tiden är så många som bryr sig?

– Inte tvunget på matcherna men alla som bryr sig runtomkring och alla människor jag träffade. Det är ofta människorna jag kommer ihåg. Det är fantastisk stämning på Hammarbys matcher, det måste jag säga, men jag kan inte säga att jag saknar det. För när det väl är match måste jag vara inne i matchen och då skärmar jag av sånt.

Ni kom elva båda säsongerna. Hur betygsätter du det?

– Det var skillnad på de två elfteplatserna, andra året var det rätt tätt upp till femte-sjätteplats. Jag känner att vi gjorde en grund som de kan bygga vidare på.

Känner du dig nöjd med det du åstadkom i Hammarby?

– Ja, det gör jag, för vi genomförde uppdraget.

© Tillhandahålls av NewsMe AB © FotbollDirekt
Annonsval
Annonsval

Mer från FotbollDirekt

image beaconimage beaconimage beacon