Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

LÅNGLÄSNING: ”Mister BP” botar Djurgårdens talangbrist – ”Saknats vinnarkultur”

Logotyp för Fotbolldirekt Fotbolldirekt 2017-09-01 Lennart Sandahl

STOCKHOLM. ”Mister BP” har blivit djurgårdare. Mellan 1969 och 2016 var Ola Danhard verksam i Brommapojkarna och bidrog starkt till att bygga upp Sveriges största klubb och kanske mest framgångsrika akademi. Nu är han i Djurgården för att få fart på klubbens ungdomsverksamhet.

– Vi behöver skapa en vinnarkultur i Djurgården, säger Danhard till FotbollDirekt.se.

Hjorthagens IP är huvudkontoret för Djurgårdens akademiverksamhet. Idrottsplatsen har ett par konstgräsplaner och på vintern blåser klubben upp Johan Björkmans hall, ett tält som möjliggör träning året runt. Här finns även omklädningsrum för juniorlaget som har sin bas på Hjorthagen, precis som kansliet för ungdomsverksamheten. En långt ifrån lyxig byggnad och som kanske inte direkt andas allsvensk toppklubb.

– Kåken är faktiskt rivningsklassad, säger Ola Danhard, 63, som sedan februari är verksamhetschef på Hjorthagen vilket innebär ansvar för ungdomsverksamheten, akademin, damlaget, futsal och anläggning.

På samma plats är tanken att Djurgården ska göra det som Hammarby är på väg att göra på Årsta IP. Att bygga ett nytt och modernt kansli för att samla hela verksamheten. I dag sitter den sportsliga ledningen för A-laget och marknad i Klocktornet vid Stockholms Stadion. Övriga verksamheten sitter på Hjorthagen. En inte helt optimal situation, erkänner Danhard.

– Det är en prioriterad fråga i Djurgården. Jag tror att det är viktigt att hela klubben är samlad på ett ställe. Att man kan sitta och ta en fika med Bosse (Andersson, sportchef) eller Henrik Berggren som är vd. Att man kan gå in till marknad och utbyta idéer. Det blir lättare att att förstå varandras problem. Nu är det lätt att det blir ett vi och dom, vilket jag inte tror är bra för en organisation.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

ERFARENHET. Nye verksamhetschefen Ola Danhard utanför sitt kontor på Hjorthagens IP

Innan Danhard fick rollen som verksamhetschef Hjorthagen hade han en lång, lång karriär inom Brommapojkarna. Den började redan 1969 när han blev ungdomsledare. 1978 anställdes Danhard som ungdomskonsulent – under en tid där BP hade drygt 40 lag – och som i dag är över 250 lag. 1987 uppgraderades Ola Danhard till klubbdirektör och behöll sin roll fram till februari 2016. 63 år gammal är uppgiften att utnyttja sin långa erfarenhet från BP och få fart på Djurgårdens talangverksamhet.

– För det första vill man göra något. Hur bra en verksamhet än är så går den alltid att förbättra. Henrik, Bosse och styrelsen ville att jag skulle komma in i Djurgården och foga ihop allt.

Du har jobbat i klubben sedan februari månad. Känner du redan av skillnaderna att arbeta i en storklubb jämfört med BP?

– Jo, det finns ett par stora skillnader. Uppmärksamheten är väldigt mycket större i Djurgården. Nu kanske det främst inte rör mina områden utan A-laget. Sen finns det otroligt många krafter och intressenter som är beredda att ställa upp.

Som när taket snöade in på JB-hallen förra vintern?

– Ja, just det. Brommapojkarna fick hyra in folk som hjälpte till med deras tält på Grimsta. I Djurgården ställde folk upp ideellt på sin fritid. Där är det en skillnad.

Är det bara positiva skillnader?

– Inte bara. En större förening betyder också att fler personer har synpunkter vilket kan göra det svårare att få igenom beslut. Ibland tvingas man kompromissa vilket inte alltid är bra. Djurgården har traditioner vilket gör att det finns supportrar som inte alltid har samma syn på saker som klubbledningen. Samtidigt är det nyttigt med olika idéer. Men man måste lära sig att någon till slut måste ha sista ordet. Där är det en stor skillnad mot BP.

– Oftast är supporterkrafterna kring klubben bara positiva. I somras hade vi en pappa som anmält sin dotter till fotbollsskolan fast familjen bodde i Hjo (Västergötland). Han ville ha med sin dotter här bara för att han var djurgårdare, så familjen avsatte semester och fixade med boende bara för den sakens skull. Sådana storys är väldigt fina tycker jag, när man brinner för klubben och gör det på rätt sätt.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

TALANGBRIST? Emil Bergström och Simon Tibbling tog sig upp från juniorlaget – och lyckades.

Djurgården har i många år haft svårt att producera egna talanger till A-laget. Elliot Käck har åtta år bakom sig i ungdomsakademin, men tog den långa vägen till A-laget via spel i Värtan, Värmdö, Hammarby TFF och Sirius. Andramålvakten Tommi Vaiho spelade fem år i Dif:s akademi efter att han i ung ålder kom från Brommapojkarna. Nu är han åter efter en sejour i GAIS.

Samtidigt är Djurgården faktiskt den allsvenska Stockholmsklubb som (2016) fostrat flest aktiva elitspelare som spelar på minst superettannivå (31 spelare jämfört med 27 från AIK och 20 från Hammarby). Det tycks dock svårt att slå sig in i elitfotbollen via klubbens A-lag.

De mest lyckosamma exemplen på senare år är Simon Tibbling (tre år i akademin) och Emil Bergström (fem år i akademin) som slog sig in i A-laget, såldes för åtskilliga miljoner till Ryssland och Holland och i dag är utlandsproffs i Grasshoppers och Bröndby.

Håller du med mig om att Djurgården varit dåliga på att släppa fram egna spelare i A-laget?

– Jag brukar säga att allt går att göra bättre. Jag tror att vi kommer bli ännu bättre, samtidigt kan man fråga sig om spelarna varit tillräckligt bra? Jag tror att det är en kombination av att de inte varit bra nog för allsvenskan och att klubben inte haft en tillräckligt bra arbetsmetod och organisation för att slussa upp spelare. Sedan behöver vi rekrytera olika typer av tränare som inte har samma bakgrund och som kan utmana varandra. Det skapar mer spänst i vår organisation. Det finns nog inte en enskild orsak bakom det.

– Fansen vill ha fram egna spelare, samtidigt vill man att klubben gör resultat. Att släppa fram egna produkter kan innebära att resultaten blir sämre ett tag. En klubb behöver skapa en bra struktur för hur man vill att A-truppen ser ut. En kombination av gammalt och ungt är ofta det bästa. Man kanske ska ha som mål att flytta upp två spelare per år. Där kan vi bli bättre, att hitta en struktur för hur vi vill jobba med våra juniorer.

Vad är Dif:s metodik för att slussa upp juniorer i A-laget i dag?

– Det är en av frågorna vi måste jobba på. Vi kan nog förbättra samarbetet mellan U19-A samtidigt som vi måste jobbar med de lägre åldrarna också. Bara för att man har en Dif-tröja på sig betyder det inte att man kommer spela allsvensk fotboll.

Hänger det inte mycket på den sportsliga ledningen i A-laget också. Om A-lagstränaren inte är intresserad av att slussa in unga, utan bara på tänker resultat, så spelar det ingen roll vad akademin gör för arbete?

– Föreningen måste ha en filosofi för hur man vill jobba med detta. Och då anställer man en tränare som vill jobba utefter den filosofin. Både vad gäller spelsätt och arbetsmetodik.

Finns det något uttalat mål för hur många juniorer som ska upp i A-laget varje år?

– Målet är en till två spelare per år.

Är det någon vits att ha det?

– Man bör ha någon sorts struktur för hur spelare ska komma upp från akademin till A-laget. En metodik för hur det ska gå till och det har nog inte alla klubbar. Men har man inte det så kanske man inte behöver ha en akademi.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

VIA OMVÄGAR. Elliot Käck gick hela vägen i Djurgårdens akademi innan det tog stopp.

Förenklat kan man väl säga att AIK, som varit lyckosamma med spelare som Robin Quaison och Alexander Isak, har norra Stockholm som upptagningsområde och Hammarby har södra. Ligger det er i fatet att ha verksamhet i innerstan och Östermalm. Det kanske inte är högsta prioritet på att sonen ska bli bra i fotboll?

– Det är en intressant fråga. Jag upplever en väldigt stor skillnad mot för bara 10-20 år sedan. Områden som kanske inte var så fotbollsvänliga har svängt och det är mer accepterat att satsa på fotboll. Historiskt har innerstan kanske inte varit det bästa rekryteringsområde. Elliot Käck kommer härifrån och det finns några till som man lätt glömmer bort. Men klassiskt så var ju fotbollen en arbetarsport, men i takt med att man kan tjäna bra pengar på en fotbollskarriär har sporten blivit accepterad även i akademiska kretsar. När jag var i BP så sa vi länge att det aldrig kommer komma någon spelare från Bromma. Men sen kom det spelare som Albin Ekdal och Philip Haglund. Det finns ju även fördelar att komma från dessa områden. Man får oftast ett bra stöd hemifrån.

– Sen bor det generellt färre barn i innerstan. Det finns en tendens att flytta ut från stan när man får barn. Men Djurgården har även väldigt bra samarbeten med klubbar runt om i länet. Vi kallar det ”Dif i förorten” där vi stöttar några lokala föreningar som Spårvägen, Kista och Konyaspor. Ibland får vi spelare därifrån till oss när de känner att de kommit så långt de kan där. Vi har ungefär 1800 spelare i föreningen i dag och jag skulle vilja få upp det litegrann.

I A-laget finns många unga spelare med bakgrund i Brommapojkarna. Värmer det lite extra i ditt hjärta?

– Nja, så ser jag det inte. Nu jobbar jag i Dif. Det är klart att det är roligt att många kommer från BP, men jag ser framåt och jobbar för att vi ska få fram ännu fler egna spelare från Dif.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

PLANTSKOLAN. Danhard vet hur BP lyckats – kan han göra samma sak i Dif?

John Guidetti, Albin Ekdal, Ludwig Augustinsson och så vidare. Vad är hemligheten bakom BP:s framgång. Vad tar du med dig hit?

– BP hade en väldigt väl inarbetad filosofi och jobbade med den oberoende om man fick kritik utifrån. Förstalag från åtta års ålder samtidigt som man har en enorm breddverksamhet och är Europas största klubb. Det var accepterat hur vi jobbade och vi plockade upp spelare i A-laget som fick chansen, även om de inte var jättebra i början. Jag och Tommy Söderström (sportchef ungdom) diskuterade spelare hela tiden och banade väg för dem upp i seniorlaget.

I Djurgården bildar ni förstalag från tio års ålder. Kommer ni att göra som BP och selektera tidigare?

– Vi kommer att se över det. Yngre spelare kommer få chansen att träna mer. Så man selekterar inte på kunnande utan på intresse. Oftast är de som är duktiga villiga att träna mer. Du kunde väcka John Guidetti eller Ludwig Augustinsson mitt i natten och de skulle vara sugna på att träna. Jag vet att det varit en anledning till att spelare sökt sig bort från Djurgården, att vi erbjuder för få träningspass. Det blir inte en tidigare selektering men en tidigare nivåindelning baserat på intresse. Om det är en grupp på 100 åttaåringar, så kanske 20 av dem vill träna dag och natt. Andra vill hålla på med simning och piano samtidigt och det är inget fel i det. Men då kan vi tillfredsställa den gruppen som vill satsa tidigt också.

– Vi behöver få in fler spelare som har utvecklingsmöjligheter till Dif. Att skapa mer av en vinnarkultur i klubben. För i de allra flesta fallen är det spelarna med extrem vilja som går längst. Det viktigaste är inte att man har naturlig talang, utan att man brinner för det man gör och vill bli bra i fotboll.

Hur tidigt kan man se det i en spelare?

– Jag tror att det växer fram med tiden. Därför är det viktigt att ha ett brett urval. Rätt vad det är så ”vaknar” en spelare och förstår vad som krävs. Jag minns att Pascal Simpson var runt 17 när han fattade vad som krävdes. Jag gillar inte ordet talang för det är svårdefinierat. Men det var en som sa att talang är att orka träna mera. Och det ligger mycket i det.

Förstår du kritiken mot att plocka ut ex antal sjuåringar eller tioåringar i ett förstalag?

– Jo, samtidigt finns det ingenting som bevisar att det inte fungerar. Jag vill inte kritisera andra klubbar, men tittar man på många andra akademier så har de väldigt få lag. De låter klubbarna i närområdet stå för bredden och har bara spetslag själva. Jag tycker ofta att det är Stockholmsklubbarna som får kritik för tidig selektering men vi har hundratals lag vardera. Vi tar hand om både bredd och elitsatsande spelare.

– Alla säger att det är fult med resultat. Man barn är vana och tycke det är kul att vinna. Det finns tävlingsmoment överallt i deras vardag, inte minst i skolan. Men plötsligt när det handlar om fotboll är det fel att tävla i ung ålder? Felet är snarare hur vi vuxna, föräldrar och ledare, skapar felaktiga förväntningar på barnen. Sen är det viktigt att det inte är ett slutet system. Det ska gå att slå sig från bredd- till akademilagen. Det är viktigt att alla i klubben får en bra verksamhet.

Hur länge orkar du jobba vidare med de här frågorna?

– Så länge man jobbar. Det är många frågor att hålla i, men jag gör ju inte allt själv utan vi har många duktiga medarbetare som jag stöttar i arbetet. Jag har två år kvar på kontraktet men känner jag att vi är på god väg i många frågor, och Dif vill ha mig kvar, så kommer jag att fortsätta. Annars kanske jag lägger av. Nu har jag ju bara varit här i ett halvår så vi får först och främst se vad vi åstadkommit om ett år framåt.

© FotbollDirekt
Annonsval
Annonsval

Mer från FotbollDirekt

image beaconimage beaconimage beacon