Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

LÅNGLÄSNING: Talar ut om Malmö FF – förstår kritiken och älskar pressen

Logotyp för Fotbolldirekt Fotbolldirekt 2017-02-18 Mårthen Bergman

SALOU. Magnus Pehrsson ska ta Malmö FF ut i Europa och av bara farten försvara ett SM-guld. Han ska göra det Allan Kuhn inte klarade och ta MFF till ”nästa nivå”. FotbollDirekts Mårthen Bergman satt ner med ”MP” för att prata om kritiken från supportrarna, felaktiga bilden från tiden i Djurgården, Malmö-mentaliteten, presspel, pondus och att vara ny på jobbet. Här är del 1 av intervjun.

Min bild av Magnus Pehrsson är en skicklig tränare som blandar vänlighet med pondus, men som det kanske inte direkt Åge Hareide-skimrar om. En slipad taktiker som fått sig en liten ”diktatorstämpel” efter tiden i Djurgården. Jag har inte träffat honom sedan den tiden och försöker lätta upp stämningen genom att säga något i stil med ”så nu ska vi gå igenom ALLT som skett sedan dess”. Ingen respons alls. Här gäller det att sitta rak i ryggen och skärpa till sig. Inte min bästa gren men jag lägger manken till.

Första frågan blir något svammel om huruvida attityden och mentaliteten i Malmö FF är något annorlunda jämfört med det han varit med om i Djurgården och IFK Göteborg. Den skulle se helt idiotisk ut i text så ni får nöja er med svaret, som är desto mer välformulerat.

– Jag uppfattar att den finns väldigt tydligt. Jag tycker att det har varit väldigt roligt och lite befriande att komma till en sådan miljö, där det finns en sådan attityd. Den kan bäras upp av att man historiskt har vunnit mest av alla klubbar. Det finns en kvalité bakom det, det är inte bara ord utan det är naturligt. Men sen tycker jag också att det finns en balans mellan den kaxigheten och självsäkerheten i och med att det också finns en väldigt behaglig stämning mellan varandra. Det blir naturligt att gå mellan ”nu ska vi vinna” till att vi också kan ha trevligt ihop.

– Det är väldigt skönt att den finns, för på ställen där jag varit och det inte funnits naturligt så har jag försökt jobba med det. Sådan kultur tar väldigt lång tid att sätta, så det känns skönt att komma hit och det bara är så.

Hur mycket bidrar en sådan som Rosenberg till att den kulturen finns i MFF?

© FotbollDirekt

– Hittills har vi inte varit i tävlingsmatcher så där har inte han i matchaktioner och i samband med matcher tagit den platsen ännu, så jag har inte sett det på det sättet. Däremot är han en exemplarisk kapten på det sättet att han ser till att saker händer, styrs upp, ställer krav, ställer frågor, involverar och han ser till att det finns en nivå på saker. Det finns en kraft i spelargruppen som han driver. Både mot VD, sportchef och mig finns det en dialog som förs, inte bara snack utan det blir väldigt rakt och tydligt.

Allt som stått vad som hände med Kuhn, vilka spelare som ville ha kvar honom och så vidare. Oavsett vad som är sant och inte, så det det signalerar är ju att det är en ganska stark spelargrupp med många starka personligheter. Många spelare som varit med ett tag, som varit på en högre nivå än allsvenskan, som vet hur de vill ha det och hur de vill spela. Hur avspeglar det sig i era dialoger och hur du har ditt ledarskap?

– Mitt ledarsätt… det är väldigt viktig att vara genomtänkt och tydlig. Det tycker jag är en styrka jag har. Men det är klart jag förberett mig väldigt noggrant. Egentligen allt vi gör finns det en väldigt stor förberedelse i, det är inte bara på måfå. Det finns mycket diskussion med ledarna men också med enskilda spelare kring olika saker för att försöka skapa förståelse. Det tror jag är väldigt viktigt, för utan det så kan man inte leda det här gänget.

– Den andra delen i det är att jag inte kan komma in med en färdig mall ”såhär vill Magnus Pehrsson spela fotboll”, utan den är utifrån de spelare som Malmö FF förfogar över. Sen kan ju inte jag få alla 25 spelarna att få göra exakt det de vill på plan, men min ingång till jobbet var att jag hade individuella samtal med alla där de fick prata om sina bakgrunder och hur de spelar fotboll bäst, utan att sätta in det i mitt sätt att spela fotboll, utan bara för att förstå hur de vill uttrycka sig på planen. Sen är det mitt jobb att få de här individerna att sammansmälta med mina, och Malmö FF:s, tankar. Egentligen ska jag göra så lite som möjligt, men de saker jag gör får en förbättring för laget.

Alla stora profiler här, alla framgångar laget haft senaste åren, det var längesen en allsvensk klubb var så ”stor” som MFF är nu. Finns det något annorlunda för dig att gå in och träna det här laget kontra om du hade tagit, säg Halmstad. Att du får tänka annorlunda där?

– Ja, säger jag. Hela nyckeln som tränare och i jobb där man ska leda andra, är att man måste förstå kulturen och du behöver förstå var laget är just nu, och utifrån det göra planer. Och i Malmö FF:s fall är det så att man är regerande mästare, man byter tränare för att man vill förändra ledarskapet och driva en utveckling som går framåt, med ett spelsätt som är tydligt kring att man ska vara dominerande. Det vi jobbar med är att skapa ett spel som driver den utvecklingen.

– Men om jag tar Pelle Olsson och Anders Johansson som ett annan exempel, där de kommer till AFC som är nykomlingar. Det är ett lika stimulerande uppdrag, men ett helt annat uppdrag. För att ta ett konkret exempel: jag hade aldrig kunnat ställa mig framför Malmö FF och jobbat två veckor med lågt försvarsspel. Det är helt ointressant för den här gruppen, de vill ha någonting som kittlar dem. Och i det här fallet är det att hitta ett litet nytt sätt i anfallsspelet, hur positionerar vi oss och vilka passningar är det vi söker? Det blev stimulerande och det har jag fått bra feedback på.

Anser du att det här är det största uppdrag du haft?

– Ja men det tycker jag. Absolut. Det största utifrån att det är det första uppdrag jag har där jag känner att jag har möjligheter att vinna titlar.

Flummig fråga coming up: Djurgården är ju också en ”storklubb” även om de inte var i det läget just då. Men jag tänker att Malmö är ”något annat” än det du tränat innan…

– Japp.

…och, om José Mourinho hade kommit till Malmö FF i det här läget, så hade han kunnat gå in och bara ”Ni lyssnar på mig, för jag har varit i fucking Chelsea och vunnit Champions League, så jag kan mitt shit”. Medan du har ju inte varit i Chelsea och vunnit Champions League. Gör det att uppdraget blir ”stort” kontra vad du gjort tidigare och att det i sin tur leder till att du får vara mer ödmjuk och inkännande eller kan du köra ditt race på samma sätt som om du hade tagit över en mindre klubb?

– Ehm… jag tror att först och främst måste man bottna i vem man är, för man kan inte vara något annat än den man är. Jag tror att jag utvecklats mycket de senaste åren för att jag just haft ett annat typ av uppdrag i Estland, där jag fått saker på plats ännu bättre. Men sen tror jag att får man chansen i en klubb som Malmö FF utifrån den situation vi är i så måste man ta plats, det finns inte plats för ett ledarskap som är för mjukt.

– Även om vissa kanske inte har den bilden från där jag har jobbat tidigare så är jag en person som pratar med mina spelare, kommunicerar, lyssnar men sen vet jag vad jag vill. Men jag vet att i Djurgården hade jag en så bred roll att jag var tvungen att ta så oerhört många beslut, inte bara kring fotbollslaget, så bilden för många blev att jag skulle bestämma mer eller mindre allt. Och det var säkert rätt att den bilden kunde vara så, för jag tog väldigt mycket beslut. Men det gjorde i vissa fall, framför allt sista halvåret, att jag kom lite långt ifrån spelarna, för det blev lite för mycket organisation just den vintern innan jag slutade, och det är alltid det sista man minns. Om du frågar de spelarna jag jobbade med 2011-12 så var det inte på det sättet.

– Nu är uppdraget att träna laget och vinna nästa match. Då har jag fördelen att jag kan investera all tid i att vara nära spelarna, lyssna men samtidigt driva den linje dit vi ska. Ett tydligt, starkt ledarskap men samtidigt vara sig själv, det är det jag gått in med i Malmö FF.

Jag tror att du har rätt där, att många utifrån tänker sådär om dig kring sista tiden i Djurgården. Var det så du ville ha det då, eller kände du också att det blev för stort ansvarsområde och för stor distans till spelarna?

– Egentligen är det ointressant nu liksom, men ja det blev för stort utifrån den situation som Djurgården var i då med hela omvändningen av ekonomi, organisation, flytt till ny stadion. Jag tror rollen i sig var helt okej att jobba i och hade det varit en normal ekonomi, en normal situation, så tror jag att det hade kunnat fungera bra. Men utifrån alla de yttre omständigheter som var i det läget så var den för stor. Onekligen så var ju truppen vi hade det året, som sen Per-Mathias (Högmo) tog över, tillräckligt bra. Han kunde komma in och bara vara tränare och jobba med spelarna, vilket jag under några månader inte hade kunnat göra. Det var en felprioritering som vi gjorde i klubben, inte bara jag utan hela klubben.

Du har varit i Göteborg som spelare, Djurgården som spelare och tränare. Klassiska stora klubbar sett till meriter och antalet supportrar. Är det något som utmärker MFF som de två inte har?

– Jag har lyckats vara med i den gruppen som vann med Djurgården, även om jag var skadad 2002 och sen slutade, så var jag ändå med om hur vi skapade vinnarkulturen och väldigt bidragande i det som kapten också. Så jag har den erfarenheten. När jag kom till Göteborg så hade de vunnit fem år i rad, och igen så var jag skadad det året men jag fick vara med om att komma till något där man hade vunnit fem år i rad. Så jag kan se likheter i de två miljöerna som jag var med i som spelare, jämfört med det jag upplever här.

– Jag tror att skillnaden som finns i Malmö FF just nu är att det finns en väldigt stark ekonomi, vilket det på den tiden inte fanns på den nivån som är nu. Det är en period nu då det både gått bra och ekonomin har blivit så bra, vilket gör att det är på en nivå till här, även i spelarmaterial, det är inget snack om att det finns väldigt bra spelare här och en perfekt mix.

– Det finns absolut likheter, men det är lite till här på alla plan.

Säg nåt om förbundskaptensjobbet i Estland.

– Det var häftigt att få vara med om de matcherna, för även om det då är ”lilla Estland” så varje gång det är landskamp så betyder det väldigt mycket, dels för Estland men också för motståndaren. Vi spelade mot riktigt många toppspelare i Europa och att då får göra det och hitta sätt att som underdog slå de bättre eller åtminstone vara konkurrenskraftig, för det skiljde ju ibland väldigt mycket mellan våra spelare och motståndarna.

– Sen själva jobbet att vända på varje detalj i sitt ledarskap, sättet att spela, sättet att träna när man har så begränsad tid. Jättehäftigt. Det har också gett mig tid till studiebesök, egen utbildning och ta hand om sig själv och sin familj.

Den fotbollen som ni vill spela nu, höga pressen och en fotboll som jag tänker ska leda till att ni ska föra matcher i allsvenskan. Det Åge Hareide lyckades extremt bra med, i alla fall under första året, var att ”såhär spelar vi allsvenskan, när vi är det bättre laget, och sen fem dagar senare spelar vi såhär när vi är i Europa och det sämre laget”. Att hoppa däremellan, hur tänker du där?

– Jag tänker så att, om vi nu säger att vi är ett lag som ska dominera matcher, vara spelförande och kunna ta bollen av motståndaren tidigare, inte alltid för vi kan inte spela med hög press i 90 minuter, men ändå klara av det och ändå veta hur vi tar oss fram till en högre press. Det är så vi kommer agera i allsvenskan. Jag tror ju att därifrån till att då fem dagar senare spela Champions League-kval eller gruppspel i höst, så är den omställningen möjlig. Men den andra omställningen är omöjlig, eller väldigt, väldigt svår.

– Om vi skulle säga att vi ska spela likadant i allsvenskan som i Europa, vilket skulle innebära att vi blev mer tajta, kompakta, mer omställningsspel, det är inte den identitet Malmö FF vill ha och det är inte det sättet som jag tror att man över tid vinner en serie på. Det är bara att kolla på lagen som vinner sina ligor år efter år. De spelar med en högre press. Det är så vi måste göra.

– Däremot kan man säga att nu har vi ett tänk för de första tolv matcherna, sen kommer det en paus där och i den sommarpausen så kommer vi lägga fler träningspass på hur vi ser ut när vi ligger lite lägre i försvarsspelet. Men jag tycker fortfarande att det viktigaste beteendet är hur vi tar tillbaka bollen när vi förlorar den, och det är såklart att det är svårare mot bra spelare men min erfarenhet från Estland är att vi fick till det ganska bra, på vissa delar av planen. Där vi faktiskt kunde störa även de bättre. Men vi måste först få till beteendet, sen är det lättare att säga ”okej, nu löper vi hem och står lägre” och då kunna växla mellan det.

– Jag tänker mer såhär: när vi möter lag som på pappret är sämre eller jämnbra, då kommer vi gå för det fullt ut. Det handlar mer om när vi känner att det är för stor skillnad, ett Real Madrid eller vad det nu är, där måste vi anpassa oss. Men om vi nu på pappret – vad nu ”på pappret” är – är lite sämre så kommer vi bibehålla väldigt mycket av det vi gör i allsvenskan, det är målet. För det handlar så mycket om sin egna självbild också, att inte lägga sig i ett läge där vi tycker att vi är sämre.

Hur mycket hjälp har du av det du var med om med Estland ifall ni i MFF skulle ställas mot ”på pappret” bättre motstånd?

– Ganska mycket hjälp. Malmö FF är ju ett bättre lag än vad Estland är. Jag hade väl två-tre spelare som hade kunnat spela matcher i Malmö FF i det landslaget. Ragnar Klavan och två-tre spelare till som skulle kunna vara en del av MFF:s trupp. Men sen finns det startelvan-spelare som är låg allsvensk/hög superettan-nivå. Men vi hittade ett försvarsspel där som ändå var väldigt bra. Vi hade också möjlighet till många omställningar, vi hade idéerna men inte kvalitén för att ta oss dit. Jag tror absolut att det finns mycket i det som vi i MFF kan ta med oss i eventuella matcher framöver.

Eftersom att flera av spelarna som är här har varit med om att gå till Champions League, är det lättare att göra det igen?

– Ja, det tror jag absolut. Eller tror, så är det! Om du aldrig har gjort någonting så måste du istället skapa bilder av att det händer. Och de som är skickliga på det, de lyckas. Det vill säga att man har en tro på det, för det är det man har när man skapar bilder av att lyckas. Men här behöver de inte hitta på de bilderna utan de har varit med om det och vet vad som krävs. De kan säkert föra över det i hela sin mentalitet och agerande på de andra. Det är en erfarenhet som inte bara spelarna har utan även klubben Malmö FF som helhet.

I din erfarenhet från Europa-spel med Ålborg, har du någonting i det som gör dig ”tryggare” i detta?

– Det var längesen och det var fyra matcher, men det var fyra matcher mot rätt bra lag (Deportivo La Coruna och Manchester City), och det är klart att den erfarenheten… alltså, om man inte använder sig av att man varit med om saker såväl positiva som negativa, så är det svårt att bli bättre. I och med att vi gör ett helt unikt resultat mot Deportivo (3-0 hemma, 3-1 borta) och det var mina två första matcher i Danmark, och så är vi sånär att slå ut City på hemmaplan, men förlorar på straffar. Det är klart att det och sen ett antal landskamper på ”samma scen” ger erfarenheter som gör att när vi står där i sommar så kommer det kännas väldigt naturligt med de internationella matcherna.

Hur ser du på att du inte vunnit någon titel som tränare?

– Det är klart jag reflekterat kring det. Fotboll handlar ändå om att vinna, jag har lyckats ta tre lag till cupfinaler, men inte vunnit. Så när jag fått jubla efter ett år som tränare var med Sirius när vi gick upp, det är enda gången. Sen handlar det förstås om hur bra lag man har och så vidare, det kan man alltid värdera. Men det är klart att det finns en extra drivkraft hos mig till att vinna någonting. Jag vill inte säga att det är det som driver mig, och sen när jag gjort det så är jag nöjd, för min personlighet är att jag är sökande efter att alltid göra saker bättre. Innan har det varit ett rastlöst beteende, för att söka. Nu är jag inte rastlös längre som person, jag tror det handlar om att jag landat, har familj, småbarn och får bättre pauser. Men jag är fortfarande så att jag hela tiden söker optimala lösningar i allt jag gör. Jag tror jag har personligheten som gör att den dagen jag vinner så vill jag vinna ännu mer. Men det är klart att det finns någonting extra där, att jag vill ha mitt SM-guld.

Rikard Norling sa efter MFF:s förluster mot Helsingör och Östersund följande till Fotbollskanalen: ”En start är en start för en tränare. Jag hoppas för Magnus (Pehrsson, tränare) skull att det går bra för det kan skruvas åt tumskruvar där nere big time”. Kommentar?

– Jag är glad att han skänker en god tanke till mig. För det är så jag ändå utgår ifrån att han gör det. Jag har pratat med Rikard om hans tid i Malmö, så jag vet vad han har varit med om och vad hans erfarenhet har varit. Det är bra att ha med sig. Han vet vad han pratar om. Det är väl det ungefär.

– Han vet vad han pratar om och jag är glad att han bryr sig om mig och vi ska se till att vi är jäkligt bra när den här säsongen börjar, det är väl svaret.

Känner du att det började blåsa redan efter två försäsongsmatcher?

– Nej. Det viktiga för mig är att jag känner att det finns ett otroligt ”go” i gänget, bland spelarna. Som jag känner finns det en väldigt stark tro på det vi gör, att spelarna gillar det. Jag förstår att man även vill vinna varje träningsmatch men det viktiga för mig är vad jag får för feedback från spelarna och de samtal jag har med dem.

Reaktionerna bland MFF-supportrarna när du presenterades var inte direkt idel positiva. Hur uppfattade du det?

– Jag blev briefad om det från kommunikationsavdelningen men… jag var helt förberedd på det. Jag hade inte förberett mig på att alla MFF-supportrar skulle känna ”yes, det här är kanon!” för jag har inte det CV:t, det är ju det som det bottnar i. Den främsta argumentationen var ju självklar: ”det är ingen som varit mästare, varför ska vi byta då?”. Så det var förväntat.

– Sen är det upp till mig att göra ett bra jobb, framför allt med spelarna förstås, men också vilken bild man ger av sig själv, vem man är och vad man tror på. Och där tycker jag ändå att det ganska snabbt vändes till att ”det här känns spännande”, och det är jag jättenöjd med utifrån vad jag kunde göra. Men allt handlar sen om att när vi ska spela tävlingsmatcher så ska vi vinna dem. Jag fattar också det, vi ska vinna SM-guld, och då ska vi vinna fler än 20 matcher. Det är fakta vi ska hålla oss till.

Bryr du dig överhuvudtaget om att du fick det ”välkomnandet”?

– Nej, och det var förväntat också. Det är mer en härlig utmaning. Jag triggas inte av det på det sättet. Jag har ett gott självförtroende och har varit med om väldigt många saker, även om jag är 40 år så är det mitt 14:e år som fotbollstränare och jag har varit med om massa ytterligheter i fotbollsvärlden som jag blivit starkare av. Jag känner mig mer färdig än någonsin för att testa ett sånt här uppdrag. Och jag tror att det kan bli hur jäkla bra som helst och att vi står där med titeln även på längre sikt. Jag gillar den utmaningen och jag går ”all in” i det. När det blir succé så spelar det ingen roll var man startade. Och det ser jag fram emot.

MISSA INTE!

– Allt om Malmö FF – Gå till FotbollDirekts MFF-sida

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETERNA OM SVENSK FOTBOLL!

– TWITTER

– FACEBOOK

– INSTAGRAM

Annonsval
Annonsval

Mer från FotbollDirekt

image beaconimage beaconimage beacon