Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

TALANGERNA SOM FÖRSVANN: ”Den nye Zlatan”, blev överviktig, tappade tron på livet

Logotyp för Fotbolldirekt Fotbolldirekt 2017-10-06 Redaktionen

Idag förgylls Fotbollssverige av stjärnskott som Daleho Irandust och Leo Bengtsson, tillsammans med stortalangerna Alexander Isak och

Mattias Svanberg. Men oavsett hur mycket talang du har fi nns inga garantier för att framgången ska komma. Här är fyra talanger som spåddes bli storspelare och följa i Zlatans fotspår. Deras liv och karriärer tog andra vägar.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

LABINOT HARBUZI

Många är de unga spelare som dubbats till “nye Zlatan” – få har nog fått höra det lika ofta som Labinot Harbuzi. Detta trots att han varken liknar Zlatan fysiskt ellerspelar på samma position. Det var kanske tekniken och bollbehandlingen, mer säkert för att han liksom Zlatan är uppvuxen i Rosengård. Samt att de bägge var vänner och Zlatan själv lyfte fram vilken skicklig spelare han tyckte Harbuzi var.

För nog var det en jättetalang. Harbuzi blev ungdomsproffs redan som 15-åring. Han kunde välja mellan Ajax och Feyenoord, valde det sistnämnda och hela hans familj flyttade med till Holland.

Det var 2004. Två år senare var mittfältaren tillbaka i Malmö. Han gjorde allsvensk debut 2006 och är för alltid inskriven i historien som spelaren som gjorde premiärmålet på då nybyggda Swedbank Stadion, 2009. Karriären var då på uppåtgående och Harbuzi togs ut till U21-EM samma sommar. En sommar som slutade med proffskontrakt med turkiska Genclerbirligi. Harbuzi uppgavs få 16 miljoner för tre år i klubben.

Någonstans där vände det. Skadebekymmer, allt mindre speltid och ett kontrakt han själv bröt i förtid. Sommaren 2012 ville han hem till Sverige och starta om. Det ryktades om AIK, det blev Syrianska. Harbuzi spelade bara tre allsvenska matcher hösten och lämnade

sedan.

Plötsligt var alternativen färre, och det blev tyst kring den forne supertalangen. Han höll i gång med Malmöklubben Prespa Birlik i division 2 (sju matcher

2013) för att därefter inte synas till alls. Tills i fjol. Melaka United i Malaysia, en för de flesta tidigare okänd klubb, i en oväntad liga. Han hälsades som en stjärna, men information om hur det gick sportsligt var svåråtkomlig. Känt nu är att han fick lämna efter en säsong och söker ny klubb. Det berättade han i en intervju med 24Malmö i januari. FD liksom andra medier har försökt luska ut vad Harbuzi nu sysslar med. Född 1986 är han nyss 31 fyllda, vilket ju inte är någon ålder för en fotbollsspelare. Återstår att se var det bär av.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

MARTIN BENGTSSON 

Martin Bengtsson var given i pojklandslaget och provspelade med Chelsea och Ajax innan proffsdrömmen blev verklighet: 2003 lämnade han Örebro SK för Inter. Men efter nio månader i klubben vände drömmen till mardröm. Bengtsson lades in på psykiatrisk klinik efter ett självmordsförsök, och flyttade sedan hem till Sverige. Han fortsatte spela division 2-fotboll ett tag innan han lade av.

Det hela blev början på något nytt – efter att ha bearbetat vad som hänt gav han ut boken “I skuggan av San Siro”, en berättelse om erfarenheterna i Inter. Bengtsson berättar om hur han som ung fann fotbollen, älskade sporten men hur det övergick i en besatthet av att bli bäst. Hur han som musikintresserad kände sig utanför i en miljö där man uppmuntrades att lägga all fokus på fotbollen. Och om hur svårt det kan vara att hitta en identitet utanför fotbollen, när det är allt ens liv bestått av. Det var enkelt att berätta för sin tränare om man hade ont i knäet, men om man mådde dåligt själsligt?

“Inom lagidrotten har det funnits en kultur, en slags tyst överenskommelse nästan, som säger att man inte pratar om såna här saker. Man ska vara stark, men inte stark på det sättet att man vågar säga: ‘Jag känner mig låg just nu’”, sade han i en intervju med Expressen 2009.

Bengtsson har lämnat fotbollen helt och har istället jobbat som journalist, författare, musiker och dramatiker. Något agg mot sporten i sig känner han inte alls – i en intervju med Svenska Fans har han talat om hur han nu ser på allt som hände i Inter:

“Jag lärde mig spela gitarr, jag lirade fotboll med ett kul gäng, jag lärde känna några vänner, jag lärde mig prata en del italienska, jag lärde mig vad som är viktigt för mig i livet och jag träffade intressanta och sjuka människor på sjukhus som fick mig att förstå att vi alla bär på en inre längtan av att göra något bra med våra liv. Till sist förde hela erfarenheten i slutändan mig närmre de jag älskar och det jag bryr mig om. Den gav mig insikt och ord”

© Tillhandahålls av NewsMe AB

PATRICK AMOAH

Patrick Amoah berättade för Aftonbladet inför sin allsvenska debutsäsong: “De flesta drömmer om att bli proffs i något storlag som Real Madrid eller Manchester United. Klart jag också vill det. Men för mig har drömmen alltid handlat om att spela i Djurgården”.

Den då 17-årige anfallaren gjorde mål i sin allsvenska debut mot Örebro, 2004. Många såg en framtida landslagsspelare framför sig, och Djurgårdens dåvarande juniortränare Paul Lindholm pratade om en “Amoah-effekt” i klubben. Just då var det ett bra tag sedan Djurgården haft egen talang som gått hela vägen från ungdomsverksamheten till startspelare i allsvenskan.

Det blev cupguld första året i a-laget och Djurgården vann dubbeln året därpå. Amoah var en av målskyttarna i den i Djurgårdskretsar närmast legendariska 8-1-segern mot Elfsborg 2005, när guldet firades på Stadion.

Men samtidigt gjordes stora investeringar på etablerade namn, inte minst 14-miljonersbrassen Thiago Quirinho. Konkurrensen hårdnade i Djurgården och 2006 lånades Amoah ut till Assyriska i superettan. Han återvände till Djurgården året efter men det blev fortsatt ont om speltid och när kontraktet gick ut så började en annorlunda fotbollsresa.

Det började med spanska fjärdedivisionen (Ciudad de Lorquí), och sedan avverkades flera klubbar i olika länder och på olika nivåer. Paris FC (Frankrike) White Star Woluwé och OH Leuven i Belgien och Fortuna Sittard (Holland). Den sistnämnda klubben blev på den högsta nivån, näst högsta (2013/2014).

2015 var han åter i Sverige, efter åtta år utomlands. Huddinge IF i division 2, som i fjol byttes till Vasalund i division 1, och 30 år gammal hade han flyttats ner som mittback. En misslyckad karriär? Det kanske man kan hävda. Men samtidigt: SM-guld och dubbla cupguld, och spel i både Spanien, Frankrike, Holland och Belgien. Tidigt framhållen som en trofé för Djurgården ungdomsverksamhet så hölls han samtidigt tillbaka när klubben värvade in spelare efter spelare från utlandet för dyra pengar.

© Tillhandahålls av NewsMe AB

EMRA TAHIROVIC

En av de mest uppseendeväckande allsvenska utlandsförsäljningarna någonsin? 19-årige Emra Tahirovic var inne på sin andra allsvenska säsong med Halmstads BK, när han sommaren 2007 såldes till franska Lille. Inget märkligt i sig med själva värvningen, Tahirovic hade imponerat under våren, gjort fyra mål och blivit uttagen i U21-landslaget. Övergångssumman däremot – över 15 miljoner kronor, en summa som även i dag hade höjt ögonbryn. Det var en drömflytt på flera sätt. Tahirovic var plötsligt lagkamrat med sin barndomsidol, holländska superstjärnan Patrick Kluivert.

Men det blev bara två ligamatcher och han lånades snabbt ut till schweiziska FC Zürich, som sedan köpte loss honom. Han hade svårt att ta plats, hamnade i b-laget och 2009 var Tahirovic tillbaka i hemstaden Örebro, på lån i allsvenskan och ÖSK. Efter bara en allsvensk start så gick flyttlasset utomlands igen, Zürich fortsatte låna ut honom, till MVV Maastricht (holländska andradivisionen), och CD Castellón i spanska tredjedivisionen. Efter flytten från Halmstad hade han hunnit med fem klubbar, men bara 40 ligamatcher varav tio från start – på fyra år.

När han till sist var fri från kontraktet med Zürich så försvann han från fotbollen i två år. Innan han 2013 plötsligt dök upp igen. Provspel med FC Wil i Schweiz andradivision gav ett kontrakt. Det började bra; tre mål och en assist på sex matcher, men sedan blev speltiden allt mer knapp. 2014 fick han sparken. Klubben ansåg sig ha rätt att bryta kontraktet om Tahirovic var för otränad vid ett visst datum.

Vilket han enligt FC Wil var. ”Tahirovic fick jobba med vikten. Han hade ökat några kilo under frånvaron och vägde då mer än 100 kilo på vågen. Avtalet med Wil var kopplat till det faktum att Tahirovic minskar vikten och förbättrar konditionen”, skrev Thurgauer Zeitung.

FC Wils tränare Alex Toma konstaterade att “Det blev bättre, men tog för lång tid”. Sedan dess har han varit klubblös.

© FotbollDirekt
Annonsval
Annonsval

Mer från FotbollDirekt

image beaconimage beaconimage beacon