Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

Personlig utveckling – en bransch bortom kontroll

Logotyp för Gazzine Gazzine 2021-05-13 Lotten Wiklund

Olas veckoretreat i personlig utveckling slutade med att han fick psykoslikande symtom. Och efter otaliga kurser för att hitta sitt ”inre barn” var Annsofie så nerbruten att hon blev ett lätt offer för ”terapeuten” som utnyttjade henne sexuellt. Lotten Wiklund har tittat närmare på baksidorna av personlig utveckling.

Denna artikel har tidigare publicerats i Modern Psykologi.

Healingterapeuter, diplomerade livscoacher och certifierade mindfulnessinstruktörer. Alternativa terapier och kurser i personlig utveckling är ett brokigt men växande verksamhetsområde. 

Här finner många människor vägen till mentalt välbefinnande, själslig utveckling och ett bättre mående. Men det finns de som är bekymrade. För på en oreglerad marknad där det är fritt fram att spekulera kring psykisk ohälsa är det få som talar om negativa effekter. 

Den här artikeln handlar om biverkningar, om dem som kommit till skada, om bristen på vederhäftig kunskap och om kritiken från den etablerade psykologin, skolmedicinerna och myndigheterna.

På 1980-talet startade allmänläkaren Bengt Stern kursgården Mullingstorp. Här erbjöd han utbildningar till dem som ville komma på djupet, som ville lära sig mer om sig själv och sina relationer. Bengt hade själv upplevt svårigheter i livet. Inom skolmedicinen var man allt för rigid, ansåg han. Han ville ha ett holistiskt perspektiv och sökte sig vidare till den alternativa världen. 

Bengt Stern utarbetade själv kursprogrammen som bestod av bland annat andningsövningar, meditation och fysiska övningar som skulle symbolisera födelsen och döden. Inspirationen kom från vitt skilda håll så som 70-talets primalterapi, den indiske gurun och sektledaren Osho, föreställningar om tidigare liv och vantolkningar av kvantfysiken, allt blandat med egna erfarenheter. 

Bengt Stern dog 2002 men Mullingstorp drivs vidare i hans anda. 

Enligt hemsidan har så omkring 5 000 personer deltagit kurserna sedan starten 1985.

En av dem är Lars Knutsson. En gång var han känd som skaparen av klädföretaget Gul & Blå. I dag driver han gården Baravara i Dalarna. Själv är Lars Knutsson ingen terapeut, men på hans gård erbjuds bland annat kurserna Dörröppnare i olika steg där deltagarna får hjälp att ”förflytta uppmärksamheten från hjärnan till hjärtat” och att möta sitt ”sanna jag”. 

Kreativ blandning mellan olika kunskapsfält

Baravara och Mullingstorp är två etablerade aktörer på en marknad där man vill hjälpa människor, både att hitta sig själva och att och ta att sig ur livskriser och psykisk problematik. 

Men runt om i Sverige så finner vi även många mindre kursgårdar och enskilda terapeuter som verkar i samma anda. 

Karaktäriserande är att metoderna bygger på en mycket kreativ blandning mellan olika kunskapsfält. Inslagen av new age är starka och här finns inga motsättningar mellan mindfulness, och jungianskt inspirerade teorier, mellan populariserade tolkningar av neuropsykologi och föreställningar om chakran och auror. 

Gemensamt är också att alla opererar utanför den traditionella hälso- och sjukvården, att det inte finns några som helst tillsynsfunktioner eller försäkringar som täcker eventuella felbehandlingar. Mullingstorp har knutit till sig några personer med skolmedicinsk bakgrund, merparten av terapeuterna, liksom inom den övriga lekmannaterapin är självbetitlade inom skilda områden som änglahealing och livscoaching.

I Sverige finns ett antal titlar som kallas legitimationsgrundade. Till dem hör psykolog, psykoterapeut och läkare. En legitimation utfärdas av Socialstyrelsen efter att man granskat att vederbörande har adekvat utbildning och kompetens. En person inom ett legitimationsgrundat yrke ska inte agera utanför sitt kompetensområde, och måste basera sitt utövande på vetenskap och beprövad erfarenhet.

 Den som däremot väljer att kalla sig för enbart terapeut, som säger sig vara ”diplomerad” eller ”licensierad” i en metod, vilken som helst, är fri att agera efter eget huvud och kan behandla allehanda psykiska åkommor. 

I dag står psykisk ohälsa för 35 procent av alla sjukskrivningar och betraktas som ett allvarligt hot mot folkhälsan. 

Töres Thorell är professor emeritus i socialmedicin och har skrivit boken I spåren av 90-talet (Karolinska institutet university press 2006) där han analyserar utvecklingen. 

– 1990-talets företagsklimat präglades av ett ökat konkurrenstänkande, hårdare avkastningskrav och inte minst ett management-tänkande som vi aldrig sett tidigare, säger han. Det statliga stödet för företagshälsovård, där man jobbade förebyggande, försvann och den offentliga vården konkurrensutsattes. Det samhälle som utvecklats sedan 1990-talet ställer allt högre krav på människor och i dag har vi ett mycket mer utpräglat tävlingsklimat, säger han.

Inom den alternativa vården är gränslandet mellan personlig utveckling och behandling av psykisk ohälsa stort och minerat. Foto: Unsplash © Tillhandahålls av Gazzine Inom den alternativa vården är gränslandet mellan personlig utveckling och behandling av psykisk ohälsa stort och minerat. Foto: Unsplash

Parallellt med den här utvecklingen ökade också intresset för alternativa och komplementära behandlingar (AKM). År 2007 gjorde Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap en kartläggning av AKM och fann då att intresset i Sverige är större än i många andra länder och att marknaden mer än fördubblats på 20 år. 

Men inom den alternativa vården är gränslandet mellan personlig utveckling och behandling av psykisk ohälsa stort och minerat. Modern Psykologis genomgång av ett antal alternativa terapeuter och kursgivare visar bland annat att begrepp som behandling och utbildning ibland används godtyckligt och synonymt. Det råder även stor förvirring och store missförstånd kring etablerad psykologi. 

– Som terapeuter ser vi många gånger hur populärpsykologin och lekmannaterapin skapar en massa lidande i stället för att hjälpa, säger Dan Katz, legitimerad psykolog, aktiv i Beteendeterapeutiska föreningen. Jag får ofta börja mina behandlingar med att ta ur patienterna föreställningar som de fått via lekmannaterapin. Som att det räcker med att ersätta negativa tankar med positiva. Så enkelt är det tyvärr inte. 

Ann-Christine Hornborg, forskare i religionsvetenskap och författare till boken Coaching och lekmannaterapi – en modern väckelse? (Dialogos 2012) ser samma tendenser.

– Alternativa terapier handlar ofta om att man plockar upp element från österländsk andlighet och anpassar den till det västerländska framgångssamhället. Man betonar starka känslor och snabba effekter, säger hon och pekar ut några återkommande tankar i dessa terapier. Till exempel är potentialen något vi alla har inom oss.

– Men den måste lockas fram med hjälp av coacher eller kurser. Det är då du kan bli fokuserad och lyckas i livet.

Ett annat viktigt inslag är tanken på autenticitet. Den kommer till uttryck genom de personliga berättelser som både klienter och behandlare delar med sig av på hemsidor, nätforum och i kursprospekt. 

Så gott som alla terapeuterna på Mullingstorsps hemsida berättar hur det var svårigheter i livet som fick dem att söka sig till gården och hur kurserna sedan hjälpt dem och fått dem att vilja hjälpa andra. På Baravara inleder man kurserna med att bland andra Lars Knutsson berättar om hur han drabbades av cancer, men att Baravara har hjälpt honom till ett friskare liv. 

– Många inom den här branschen har själva varit utbrända, ledsna eller upplevt svårigheter, säger Ann-Christine Hornborg. 

Men även likheter med etablerad vetenskap är viktig för trovärdigheten. Det förekommer ofta referenser till studier eller forskare. 

– Man bygger upp en sorts look a like-verksamhet till psykologer och terapeuter, och marknadsför sina metoder som kliniskt likvärdiga eller betydligt snabbare och effektivare. 

”Det finns undersökningar som visar att en vecka på Mullingstorp kan motsvara åtta år i traditionell terapi”, står det exempelvis på Mullingstorps hemsida.

Återkommande är också tanken på olika ”energier”, cellminnen och healing som ofta beskrivs i pseudovetenskapliga termer. 

En alternativterapeut erbjuder exempelvis ”energibehandling som verkar i din kropps molekylära struktur och cellminne”. 

Ett annat frapperande exempel på pseudovetenskap är Bengt Sterns Att må dåligt är en bra början: En bok om den obegränsade människan (Vikbolandet/Mullingstorp, olika upplagor 1994-2005). Här samlas de grundtankar som Mullingstorp delvis bygger sin verksamhet på och här kan man läsa om allt från hur cellminnen gör att vi bär med oss smärta från tidigare liv till att plötslig spädbarnsdöd många gånger beror på föräldrarnas bristande ”självmedvetenhet” och att en viss kroppshållning antyder att individen utsatts för sexuella övergrepp. Allt detta saknar vetenskapligt stöd.

”I dag är new age en medkultur till business- och managementkulturen”

Att mindfulness genom en mängd kliniska studier i dag tagit sig in i den etablerade medicinens finrum är också något som kommer väl till pass. Ofta framställs mindfulness som en metod genom vilken alla kan uppnå sina drömmar om framgång och lycka.

Som en coach skriver på sin hemsida: ”Mindfulness (medveten närvaro) börjar etableras som en avgörande faktor för framgång och välbefinnande inom fler och fler samhällsområden.”

Exempel på hur kliniskt utvecklade begrepp tas ur sitt sammanhang är coachen som erbjuder ”ACT boot camp”, eller kursgården som arrangerar ”Extreme mindfulness boot camp”. En annan ”utbildare” bedriver enligt egen utsago en sorts ”hard core mindfulness”. 

Lars Knutsson på Baravara berättar att deras verksamhet ska vara till hjälp för människor som behöver komma bort från vardagssnurr och prestationshets för att möta kärlek och värme. Men han berättar också hur kurserna har blivit populära bland chefer inom näringslivet som tycker att de fungerar utmärkt som managementutbildningar.

Ann-Christine Hornborg sammanfattar: 

– I dag är new age en medkultur till business- och managementkulturen.

Men den mest graverande kritiken mot alternativa behandlingar kommer från den etablerade medicinen och går ut på att det sällan finns någon systematiserad kunskap eller någon kunskap om hur man ställer diagnoser, det vill säga tolkar symtom.

Lars Knutsson på Baravara berättar också hur kurserna har blivit populära bland chefer inom näringslivet som tycker att de fungerar utmärkt som managementutbildningar. © Tillhandahålls av Gazzine Lars Knutsson på Baravara berättar också hur kurserna har blivit populära bland chefer inom näringslivet som tycker att de fungerar utmärkt som managementutbildningar.

Länge ansåg man att den värsta som kunde hända vid psykologiska interventioner och terapier var att effekten uteblev. Men sedan 1990-talt har forskningen kring biverkningar ökat och idag vet man att negativa effekter kan handla om allt från fysiska skador till försämrad psykisk hälsa eller att patienten fabricerar falska minnen. 

På Mullingstorp och Baravara, liksom hos många andra lekmannaterapeuter menar man att traumatiska minnen och känslor kan lagras på ett väldigt konkret sätt i kroppen. Många terapier och övningar syftar därför till att dels återuppleva, dels uttrycka bortträngda känslor via kroppen, exempelvis genom olika andningsövningar. 

Genom att andas djupt och kontrollerat antas personen lättare komma i kontakt med sina känslor. 

Forskning visar att långsam djup andning kan leda till sänkt puls och blodtryck. Men att på ett onaturligt sätt styra sin andning så som förespråkas av många alternativterapeuter kan leda till komplikationer. Om man djupandas fortare än vad som dikteras av syrebehovet får man ett rustillstånd som beror på koldioxidbrist i kroppen. Om man istället tvingas att djupandas så långsamt att man inte möter sitt syrebehov får man istället syrebrist och ångest, menar Töres Theorell. 

– Och att hyperventilera är inte ofarligt, säger säger han. Det kan skapa skräckupplevelser och i värsta fall utlösa en psykos. 

Exempel på fysiskt orienterade terapier är den så kallade födelseövningen som används på Mullingstorp. Klienten hålls fast av ett par personer och ska sedan ta sig loss för att på så vis återuppleva ”traumat av den egna förlossningen”. 

Andra exempel är primalterapier eller skrikterapier där utövaren ska skrika ut oförlöst smärta. 

Effekterna av terapier som går ut på att frigöra och uppleva starka känslotillstånd är dåligt kartlagda (om man jämför med exempelvis kognitiv beteendeterapi, kbt). Men den forskning som finns visar att det finns risker för att klienten mår psykiskt sämre efteråt. 

Adrienne Levy Berg är legitimerad fysionom, legitimerad psykoterapeut och har skrivit en doktorsavhandling om affektfokuserad kroppspsykoterapi. 

– Det stämmer att känslorna påverkar kroppen, säger hon. När vi exempelvis blir rädda så påverkar det kroppen och parasympatiska nervsystemet. Kroppsbaserade terapier kan vara ett sätt att lära sig uppmärksamma, tolerera och uttrycka sina känslor.

Men hon tycker att den här typen av terapier ska användas med stor försiktighet och att pressa på en klient är helt uteslutet. 

– Det är viktigt att man har en riktig utbildning, eftersom behandlingen kan framkalla känslor och reaktioner som inte alltid är önskvärda. I värsta fall kan en person som har varit med om svåra saker bli återtraumatiserad. En känslig person kan hamna i risk för psykos eller till och med suicid, säger hon. 

Otto Runmark, som idag driver Mullingstorp säger att man infört medicinska formulär och screeningverktyg för att sålla bort personer som inte klarar av kurserna. Dessutom har man tillgång till läkare och psykolog. Han säger att processerna sätter igång känslor, minnen och reaktioner. På frågan om synen på biverkningar svarar han:

– Vi använder varken några mediciner eller psykofarmaka i processen så biverkningar förekommer självklart inte.

Vissa terapier kan skapa falska minnen

Lars Knutsson på Baravara säger till Modern Psykologi att de som mår allra sämst inte söker sig till dem och att Baravara aldrig stött på problem värre än de kunnat hantera.

Många terapeuter på Baravara, Mullingstorp liksom i övrigt inom den alternativa vården är utbildade på Osho RISK, ett meditations- och healingcentrum i Danmark. Osho var en indisk mystiker som även var utbildad i västerländsk filosofi och som startade sekten Bhagwan, dit bland andra artisten Ted Gärdestad anslöt sig. 

Tanken på att vi alla har ett inre sårat barn som måste få läka är central inom Osho, Mullingstorp och Baravara, liksom bland många livscoacher och alternativa terapeuter. 

Bengt Stern skrev till exempel i sin bok Att må dåligt är en bra början ”att vi alla har bortträngda, förintellektuella minnen lagrade i våra celler”. Minnena som är orsaken till vårt lidande kan härröra från så tidigt som befruktningsögonblicket eller till och med tidigare liv. 

Därför handlar många övningar också om att söka efter undanträngda minnen.

Men ibland går det snett. Annsofie (fingerat namn) som bland annat gått kurser på Osho RISK och hos enskilda ”terapeuter” säger: 

– Innan jag gick kurserna trodde jag att jag haft en bra barndom. Men alla problem sägs komma från mamma och pappa, och kurserna har inte heller erbjudit någon läkning eller lösningar.

Nyare forskning visar att tanken på bortträngda minnen av exempelvis övergrepp i barndomen kan handla om suggestion och att minnena är fantasier. © Tillhandahålls av Gazzine Nyare forskning visar att tanken på bortträngda minnen av exempelvis övergrepp i barndomen kan handla om suggestion och att minnena är fantasier.

Nathalie (fingerat namn) som var på Baravara säger:

– Jag trodde att det var något fel på mig eftersom jag inte hittade hemskheter från min barndom som jag behövde göra upp med.

Nyare forskning visar att tanken på bortträngda minnen av exempelvis övergrepp i barndomen kan handla om suggestion och att minnena är fantasier. Och falska minnen är en mycket allvarlig biverkning av en terapi, eftersom det kan leda till att oskyldiga anklagas, att familjer splittras och i värsta fall till suicid.

När kursverksamheterna på Baravara och Mullingstorp liksom andra mindre men liknande verksamheter granskas av andra medier så dyker ordet terapisekt upp emellanåt.

Varken Mullingstorp eller Baravara bedriver någon sektverksamhet. Allt bygger på frivillighet, på Mullingstorp har man till och med möjlighet att lämna och få pengarna tillbaka om man inte är nöjd. 

Men Annsofie däremot, som hamnade i händerna på en fristående ”terapeut” som tidigare varit verksam på Mullingstorp och gått kurser på Baravara, menar att hon blev indragen i en sektliknande verksamhet kring mannen. 

– Han hade ett antal kvinnor som bodde hos honom och som hjälpte honom på hans gård gratis som en sorts terapi. Jag hade periodvis ett sexuellt förhållande med honom och jag tror att de andra tjejerna också hade det.

Och att många terapeuter är utbildade på olika Oshocenter runt om i världen väcker en hel del frågor. Psykologen Håkan Järvå, redaktör för boken Sektsjuka: Bakgrund, uppbrott och behandling (Studentlitteratur 2009) och som arbetar med sektavhoppare menar att det finns inslag som man bör vara vaksam på. 

– Många dras in i rörelserna genom att de går från klient till terapeut. I vissa fall förekommer det att människor lämnar sina familjerelationer, bryter med sin bakgrund och kanske byter namn. Man ägnar sig åt love bombing, att överösa någon med smicker och kärlek för att skapa förtroende och få tillvaron utanför att framstå som hård och kärlekslös. Och över huvud taget skapar man en miljö där människor blir väldigt påverkbara för manipulation. 

– På slutet uppmanade man deltagarna att åka hem, men inte göra några radikala förändringar i sina liv, inte bryta upp eller ta några drastiska beslut. Däremot uppmanades vi att hålla kontakten och till återträffar inom gruppen. Men många var helt desperata när de kom hem, kände att ingen förstod dem och kunde inte tänka på något annat än hur de skulle kunna åka tillbaka, säger Nathalie om Baravara.

Ett uttalat mål med många alternativa terapier, framförallt de kropps- och upplevelsebaserade, är att bryta ner murar. Men det här kan också bli ett övergrepp mot den personliga integriteten.

– I händerna på en person som inte kan upprätthålla gränser kan en kroppspsykoterapi eller en terapi som handlar om att leva ut sina känslor, skrika eller gråta bli ett övergrepp, säger Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi vid Linköpings universitet och som forskat på effekterna av olika terapiformer. 

Ett uttalat mål med många alternativa terapier, framförallt de kropps- och upplevelsebaserade, är att bryta ner murar. Men det här kan också bli ett övergrepp mot den personliga integriteten. © Tillhandahålls av Gazzine Ett uttalat mål med många alternativa terapier, framförallt de kropps- och upplevelsebaserade, är att bryta ner murar. Men det här kan också bli ett övergrepp mot den personliga integriteten.

– Många gånger vet man inte i förväg vad man ger sig in på och efteråt skäms man, säger Gerhard Andersson.

– När jag träffade kursmedlemmar efteråt kunde jag skämmas för att de hade sett mig i gråta och bete mig. Det här var ju personer som jag senare kunde stötte på i mitt arbetsliv eller på gatan i min egen hemstad, säger Nathalie om Baravara.

Johanna som gick en kurs på Mullingstorp under den tid Bengt Stern drev verksamheten berättar om den första övningen hon gjorde på kursen.

– Man skulle stå bakåtlutad och trycka in händerna mot skinkorna och vråla rakt ut. Medan jag gjorde det kom Bengt Stern och nöp mig i underlivet och sa att jag hade utstående blygdläppar, och att det tydde på att jag blivit utsatt för incest. Nu efteråt tror jag att det var för att han var pilsk. Men då kändes det som om jag blivit utsatt för ett övergrepp samtidigt som jag trodde att jag var en dålig människa för att jag tyckte det var äckligt, det han gjorde.

Konsumentinformationen ofta otillräcklig

Modern Psykologi har gått igenom åtskilligt material som rör alternativ terapi och bristen på ett kritiskt förhållningssätt till den egna verksamheten är påtaglig. 

”Eventuella psykiska och kroppsliga symptom minskar i betydande omfattning under kurserna. Ofta försvinner besvären helt”, skriver Mullingstorp på sin hemsida.

”Jag kan rädda liv”, berättar en livscoach ogenerat på sin hemsida. 

Att utge sig för att kunna bota utan att det finns verkliga belägg anser alla från den etablerade vården som Modern Psykologi varit i kontakt med som bedrägligt och oetiskt.

Att terapeuterna och kursarrangörerna själva upplever att ”så gott som alla” eller ”de flesta” blir hjälpta och att det ”aldrig förekommit problem” leder inget i bevis. Det menar bland många Dan Katz.

– Vårt mående går i vågor. En period är vi på botten för att sedan må bättre. Människor som mår dåligt kommer i de allra flesta fall att må bättre med tiden, med eller utan terapi eller kurs. 

Han får medhåll av Knut Sandell, chef på Socialstyrelsens enhet för kunskapsutveckling. 

– Den som söker sig till någon form av utbildning eller kurs och som är i behov av personlig utveckling har rimligtvis ett behov av att må bättre. Inom den etablerade, evidensbaserade medicinen använder man sig av kontrollgrupper som inte får behandling för att ta reda på vilken effekt en intervention har. 

Han är kritisk till att de alternativa instituten erbjuder kurser som sällan är varudeklarerade och där organisatörerna inte kan berätta hur och varför en terapi eller kurs är verksam.

Men Lars Knutsson på Baravara tycker inte att det gäller för Baravara.

– Det är ingen poäng med att berätta vad kurserna innehåller eftersom det handlar om upplevelser. Vi tänker så mycket hela tiden. Men våra kurser handlar om att förflytta sin uppmärksamhet från hjärnan till hjärtat och att låta kroppen vara med. 

Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi och har arbetat med mindfulnessbaserad psykoterapi. Hon menar att den alternativa vårdens användning av begreppet mindfulness kan vara problematisk. 

– Bland annat kan en för stor del av ansvaret för ett eventuellt misslyckande läggas på den hjälpsökande själv. Den som inte klarar av att ta sig igenom en problematik med hjälp av exempelvis mindfulness kan få höra att ”dina problem är allt för svåra, du behöver ytterligare en kurs, för att du ska bli hjälpt”. 

Inom den etablerade vården är man mycket noga med att informera klienten eller patienten om vad som väntar, hur sessionerna kommer att se ut och vad hon eller han kan förvänta sig för resultatet. 

– Jag tror på upplysning, så som vi försöker arbeta inom den moderna psykiatrin. Får man inte i förväg reda på vad kursen innehåller och hur kursledaren arbetar ska man inte gå den, säger Åsa Nilsonne. 

Hon är också skeptisk till att många inom den alternativa vården utger sig för att ge behandling. 

– Alternativ terapi kan du gå i om du är fullt frisk, men en olegitimerad terapeut varken kan eller får lov att ställa diagnos. Inom det här fältet kör man som regel en metod rakt över, och risken finns att klienten får en felaktig behandling med negativa biverkningar som följd. Vi måste få bättre konsumentupplysning inom det här fältet, människor måste lära sig skillnaden mellan en legitimerad psykoterapeut och en ”diplomerad terapeut”.

Alternativa terapier fyller en funktion

Att kurser i personlig utveckling som hålls av oetablerade terapeuter fyller en funktion i dagens samhälle råder det knappast någon tvekan om. Den skolmedicinska och etablerade vården passar inte alla. Framförallt nätet svämmar över av vittnesmål från personer som lovordar allt från healing till skrikterapi. 

Professor Gerhard Andersson tycker inte heller att man kan avfärda alla alternativa terapiformer som enbart av ondo. 

– Detta fungerar förmodligen bra vid lättare besvär, säger han. Om man skulle avfärda all alternativterapi och säga att det är bluff så är risken att man skadar många människor.

Men den alternativa marknaden måste granskas och debatteras, menar han. 

– Och det behövs tydligare varudeklarationer för konsumenterna, och man måste ta reda på vad det finns för risker. Och har du ingen utbildning i inom psykologi, psykiatri så kan du inte heller ställa diagnoser. Då vet du inte heller hur människor kommer att reagera på behandlingarna.

Läs också: På fel kurs hos coachen – Om intresset för alternativa terapier

Personliga berättelser om behandlingar som gått snett

Annesofie försökte ”bota sig” med fler kurser

Sommaren 2004, lite av en tillfällighet, hamnade Annsofie på ett Oshocenter i Indien. Det var början på en sorts ”terapiberoende” som varade i nästan sju år.

Osho bygger på budskap formulerade av en indisk mystikern, filosofen och sektledare känd under namnen Bhagwan eller Osho. 

– Den första kursen jag tog var en tredagars primalgrupp. Man stängde in sig och skrek helt enkelt. Efteråt hade jag krampgråt. 

Men samtidigt överväldigades Annsofie av alla de känslor som kursen och hela tillvaron på centret gav upphov till.

Hon beskriver hur hon sögs in i hela atmosfären och i sina egna emotioner och gick fler kurser. Någon handlade om att återkalla bortglömda barndomsminnen, en annan bestod av fem dagars primalterapi. Annsofie hann ta många och dyra kurser innan hon efter sex veckor var tvungen att resa hem. 

– Men jag var som hög och det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle kunna återvända.

Efter ett år hade Annsofie sparat ihop så mycket pengar att hon fick råd att fortsätta sin ”utbildning” och anmälde sig till terapiutbildning på Osho RISK i Danmark. 

– Första kursen på första dagen började jag stortgråta. Äntligen trodde jag att jag funnit kärlek, familj och vänner. 

Under 1,5 år hann Annsofie gå elva olika kurser på RISK. Det enda hon drömde om var att få bli terapeut och hjälpa andra. Men i samma takt som hon jobbade på sin personliga utveckling bröts hon också ner. 

– Jag började göra våld på min person och kunde inte längre upprätthålla gränserna för min integritet. 

Som att ha terapier där alla var nakna, eller att säga nej när kursledningen tvingade henne att skulle dela säng med en vilt främmande man. Trots att hon hade pojkvän. 

– Idag tycker jag att den här världen är helt sjuk. Det enda som räknas är att man ska bli ”medveten”. Man uppmuntras att gå kurser så att man kan klättra i hierarkierna. Den som gått flest kurser var mest medveten och kunde tala om för de andra hur de mådde och vad det var för del på dem. 

När hon började må sämre försökte hon ”bota sig” med fler kurser. Hon besökte Oshocenter utomlands, gick kurser och terapiutbildningar i Sverige. Dessutom hade hon en pojkvän inom rörelsen som var sexberoende, något som hon upplever sanktionerades av de terapeuter och kursledare hon träffade.

Efter några år var hon deprimerad och hade utvecklat sociala fobier och panikångest.

I ett försök att bryta den negativa spiralen kom hon via en ledare på RISK i kontakt med en manlig ”terapeut” i Sverige. Han hade varit involverad i Mullingstorp och gått kurser på Baravara.

– Han fick hämta mig med bil för att jag var så nedbruten. Första gången vi skulle ha terapi – det var andningsövningar – hade jag linne och trosor. Andra tillfället sa han åt mig att vara naken. Tredje gången stack han upp sitt finger i mitt underliv och sa att det var en del av övningen. 

Annsofie kände instinktivt att det var fel, men när hon sade det till ”terapeuten” så sa han: ”Kom så ska jag trösta dig”.

Under fem år fortsatte Annsofie i ”terapi” hos mannen, utan att hon blev bättre. Hon bodde hos honom, jobbade gratis åt honom samtidigt utsatte han henne för sexuella övergrepp.

– Han sa att jag inte hade någon kontroll på mitt liv och att jag hade ett beroedebeteende. 

Men en dag fick hon ett samtal från en gammal vän. Kontakten med det gamla livet blev en impuls att försöka bli fri, vilket hon blev med hjälp från Socialtjänsten.

– Idag har jag delvis bearbetat det som hänt och jag förstår att det handlar om sekter. Men ibland blir jag förvirrad och fattar inte varför det hände mig, och då blir jag så otroligt rädd. 

Natalie: ”De som inte är sunda från början bör inte åka dit”

När Nathalies make kom hem från Baravara för några år sedan var han helt förändrad. För att förstå vad han hade upplevt anmälde hon sig själv till en kurs. Men erfarenheten av Baravara var inte positiv.

– När min man kom hem från den första kursen på Baravara var det en chock att möta honom. Han var euforisk. Men han ifrågasatte också hela sitt tidigare liv som en lögn. Han sa också att han hade träffat en speciell kvinna som han hade starka känslor för. Han började med olika typer av meditationstekniker och gick många olika kurser inspirerade av Osho. Han menade att han mött ”sitt inre barn” och att han nu ville hålla kvar vid det.

Den de kursdeltagare han mötte på Baravara blev hans ”nya” familj och han tillbringade dagligen åtskilliga timmar med att kommunicera med dem via olika medier. 

– Under en lång period gick han inte att nå fram till och ingen i familjen visste hur de skulle förhålla sig, situationen blev svår, speciellt för våra barn, säger Nathalie. 

När Nathalie själv anmälde sig till kursen Dörröppnare 1 blev hennes man överlycklig. Men kursen var inte vad hon tänkt sig. 

– Vi var ett 30 tal personer i min grupp och jag skulle tippa att ungefär hälften hade väldigt stora problem. Människor som förmodligen vuxit upp med många sociala problem eller utsatts för svåra övergrepp. Många av övningarna upplevde jag som kränkande. Man skulle bland annat krama vilt främmade människor. Och ledarna tog upp högst personliga saker inför hela gruppen som deltagarna berättat mellan fyra ögon. 

Atmosfären var väldigt fysisk. Under kursveckan blev två av de manliga deltagarna så förälskade i Nathalie att de att de bråkade om vem som skulle sitta bredvid henne under dagarna och vara med henne under övningarna.

Många av övningarna handlade om att få tillgång till ”undertryckta” känslor och minnen. 

– Någon övning gick ut på att de satte på suggestiv musik och man skulle göra avancerade andningsövningar som i sin tur gjorde att man fick man för lite syre och därmed ångest och folk skrek rakt ut. Jag fattade inte om det var en masspsykos som jag bevittnade. 

Det var också mycket fokus på kroppsförnimmelser. 

– Hade man ont i kroppen så kunde det bero på något som hänt tidigare i ens liv eller på några oförlösta känslor och vissa fysiska skador ansågs bero på psykiska problem man inte tagit tag i. Alla gick på det. Det handlade mycket om att man la orden i munnen på varandra. 

Nathalie ställer sig frågande hur Baravara organiserar sin verksamhet.

– Ingen tvingas att delta, allt bygger på frivillighet. Men även jag, som är en stark person hade svårt att värja mig eftersom det bildades ett starkt grupptryck. Och ställer man inte upp så riskerar man att den ”kurskompis” man tilldelats, hamnar utanför. 

Baravara utger sig för att utöva kurser för personlig utvecling, men Nathalie menar att det i praktiken blir en sorts avancerad sjukvård man bedriver och att Baravara anser sig ha lösningen på människors alla problem. Hon åkte hem och fortsatte med sitt liv, men för hennes man ledde Baravara till ett behov att gå fler kurser och terapier. 

– När folk kommer hem från Baravara och är så där ”upplysta” känner de att ingen förstår dem. Det enda de kan göra är att åka tillbaka, gå en annan kurs eller åka till ett liknande center. 

Men är det bara av ondo, det de gör på Baravara?

– Nej, mår man i grunden bra och inte har en psykisk störning eller trumatisk bakgrund när man åker dit kan det säkert vara en bra upplevelse som kan ge en insikt om sig själv. Men de som inte är sunda från början bör inte åka dit. 

Ola: ”Ledarna hetsade mig att ’möta’ mina känslor”

Ola har alltid vart en sökare. Som ung blev han utsatt för svåra övergrepp som han fortfarande lider psykiskt av och han har lagt ner åtskilligt med tid och pengar på att försöka må bättre. Men besöket på Mullingstorp blev inte lyckat.

– Jag hade kontakt med en del personer som varit på Mullingstorp och kommit hem helt fixade, så jag bestämde mig för att åka. 

Vid den här tiden gick han hos en psykoterapeut. Både terapeuten och hans dåvarande flickvän avrådde honom från att åka men Ola hade bestämt sig. 

– Jag hade berättat min story för kursledningen på Mullingstorp så de visste att jag hade gått igenom en massa och hade symtom på posttraumatisk stress, ptsd. Innan kursen ställde ledarna en del frågor, men jag fick inte genomgå några grundliga tester eller så för att se om jag klarade av kursen. Jag fick också svara på frågor om jag haft någon psykos, men det hade jag inte så jag svarade nej. 

Kursen inleddes med ett möte där kursledningen berättade vad som skulle hända och att den som tyckte att det verkade obehagligt kunde åka hem och få pengarna tillbaka. Ola valde att stanna. Men snart börjad det går på tok. 

– Den första övningen var frigörande andning. Då kom det fram mycket vrede i mig. Vi gjorde någon dynamic meditation. (En sorts gående meditation skapas av Osho) Det är ett sätt att plocka fram olika känslor. De olika faserna i meditaionsövningen är mellan fem och tio minuter. Det väckte också mycket känslor. Jag blev arg och rädd och rev sönder min t-shirt. Det kom fram minnen från trauman som var väldigt starka. 

– Då ifrågasatte de mig i stället för att ge mig förståelse. De märkte att jag var annorlunda och hade svårt att sätta gränser. Men det föranledde en massa kritik från ledarna sida. Bland annat att jag gick med hälarna för hårt i korridorerna. Jag kände mig pikad och utsatt. Jag skämdes. De märkte att jag var annorlunda och hade svårt att sätta gränser. 

Många av övningarna var fysiskt och psykiskt jobbiga och Ola blev trött, det hela förvärrades av att alla fastade. Mat fick man inte förrän på kvällen. 

– Min ångest blev bara värre hela tiden. Men ledarna hetsade mig att komma igen och ”möta” mina känslor. 

Så var det dags för ”födsloövningen” som ska simulera en förlossning genom att man blir fasthållen och ska ta sig loss. Ola fick veta att övningen är jobbig och helt frivillig, men han ville delta. Men det väckte en sådan fruktansvärd ångest hos Ola. 

– Under övningen fick jag panik. Efteråt försökte de lugna ner mig men jag var hysterisk och trodde att någon skulle döda mig. På natten kunde jag inte sova och på morgonen försökte jag möta ångesten genom att gå in i ett rum och skrika rakt ut i en timme. 

Sedan hade Ola ett möte med ledningen. 

– Jag hade så mycket ångest så att jag skakade. Då sparkade en av ledarna till mig och en annan ledare sa: ”Det är inget fel att få en psykos. Bengt Stern var själv i psykos.” Läkaren tittade på mig och sa att han inte såg någon förändring. Sedan skickade de hem mig. Efteråt hade jag ett sådant sår. Jag fick ångest om jag hade för mycket täcke på mig eller var i stängda rum. Jag har tränat och fått bort en del symtom, men jag får fortfarande ångest på grund av det här ibland.

The post Personlig utveckling – en bransch bortom kontroll appeared first on Artiklar från Sveriges bästa skribenter – allt i en app | Gazzine.

Annonsval
Annonsval

Mer från Gazzine

image beaconimage beaconimage beacon