Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

3 östgötska småstäder värda ett besök

Logotyp för Gazzine Gazzine 2021-07-31 Björn Gustavsson

År 1966 flyttade Björn Gustavsson till Söderköping: en av landets minsta städer, med drygt 4 000 invånare. Mycket var ålderdomligt i den miniatyraktiga staden, vilande vid foten av Ramunderberget. Ännu vevades slussportarna för hand när ålderstigna fraktskutor skulle passera uppe på Göta kanal. Ännu kom traktens bönder om höstarna körande till lantmännens silo, strax intill, för att sälja sin skörd. Raden av traktorer och vagnar kunde vara kilometerlång. Om höstkvällarna luktade hela stan vete.

Foto ovan: Nysteanders, CC BY-SA 3.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0, via Wikimedia Commons

Bokhandlare Kvist förestod bokhandeln från 1815. Vid Rådhustorget var det torghandel, och i huset mittemot en saluhall i källarplanet. Skönbergagatan var en livlig affärsgata, inklusive flera konditorier, och vid Hagatorget fanns en mjölkbar med puritansk trettiotalsinteriör och enkel husmanskost. Det ståtliga stadshotellet från 1911 inhyste en vacker restaurang, och på baksidan egen trädgård med kulörta lyktor och utedans om sommarkvällarna. I societetssalongen borta vid Brunnen arrangerades musikkvällar, och i parken underhöll en liten blåsorkester. Inte undra på att Göran Graffman fann det lämpligt att spela in Madicken-filmerna i denna miljö.

Gatunätet kunde jag utantill: Skönbergagatan… Nybrogatan… Prästgatan… Borgmästaregatan… S.t Larsgatan… Storgatan… Källaregränd… Repslagaregränd. Efter skolan brukade jag besöka stadsbiblioteket: två rum i ett medeltidshus och där det härskade en tystnad som tycktes medeltida även den. I det inre rummet fördjupade jag mig i böcker om mina tre stora kärlekar: Söderköping, Skänninge och Vadstena.

När Göta kanal invigdes vaknade Söderköping till liv igen. Foto: Pixabay © Tillhandahålls av Gazzine När Göta kanal invigdes vaknade Söderköping till liv igen. Foto: Pixabay

Dagens pittoreska Söderköping ruvar på ett stolt förflutet: under 1300-talet var staden en av Sveriges viktigaste; ett politiskt och ekonomiskt centrum i klass med Stockholm. Här fanns flera kyrkor och ett fransciskankloster från 1235. Här bodde många tyskar och man hade täta kontakter med Hansan. Men efter att 1612 ha bränts ner av danska trupper ”nedsjönk S. till en obetydlig småstad”, för att citera Nordisk familjebok. Storån blev allt grundare och konkurrerande Norrköping tog efterhand allt mer av fartygstrafiken.

När Göta kanal invigdes vaknade stan till igen, men mot slutet av 1800-talet hamnade Söderköping åter lite på sidan av utvecklingen, trots en senare smalspårig järnväg, Norrköping—Valdemarsvik (nedlagd 1966).

För den kulturhistoriskt intresserade finns mycket att hämta i denna välbevarade medeltidsstad – som på senare år blivit en allt populärare bostadsort, inte minst genom närheten till Norrköping.

Anrika Söderköpings brunn omgavs av badhus, brunnslasarett, bostäder, brunnskyrka m.m. – och en stor park. Om kvällarna gav brunnsgästerna av på den traditionella ”grötlunken”, bort längs ån och vidare upp mot Göta kanal. I täten hölls upp ett standar, och därefter följde, i mycket lugn takt, ett följe av patienter…

Verksamheten, som upphörde i början av 1970-talet, uppstod ursprungligen kring legendariska ”Sankt Ragnhilds källa”, som ansågs kunna bota allehanda sjukdomar. Söderköpings brunn fick sina kurortsprivilegier av Gustav III. Patienterna uppmanades dricka 24 glas vatten per dag, bada i kallt vatten samt promenera mycket (liknande kurer genomgick besökarna vid de stora europeiska kurorterna).

Brunnsgästerna delades in i A-gäster (societeten) och andra- resp. tredjeklasspatienter. I badhuset kunde man få tvål- och gyttjemassage, tallbarrsbad i badkar eller ”elektriska ljusbad”. Daniel Fallström beskrev 1891 brunnslivet: ”Det är trefliga små kafferep, fotvandringar med natursvärmeri och flirtation, utfärder till häst och wagn och sist, men ändå främst, utflykterna med ångslupen Ramunder till Slätbakens alla naturskönheter.”

Idag är ”Brunnen” fyrstjärnigt spahotell, med komfortabla rum och konferensavdelning. Etablissemanget har till och med en egen båt, m/s Lindön (kuriöst nog byggd för den ryske tsaren, 1916), med vilken man kan medfölja på lunchturer ut till Stegeborg (ännu syns resterna av den medeltida fästningen, varifrån inloppet till Söderköping bevakades). Brunnsområdet i sin helhet, som stilmässigt kan påminna om Medevi brunn, har bevarat en air av gångna tider.

*

Vadstena, idag med drygt 5 000 invånare, ligger vackert vid Vätterns strand, 15 km söder om Motala. Centrala Vadstena har en välbevarad ålderdomlig karaktär, med smala gator, låga trädhus och välhållna små trädgårdar. Bebyggelse från 1700- och 1800-talen dominerar, men även många medeltida hus kvarstår. Rådhuset från 1400-talet är Sveriges äldsta. Strax intill ligger numera stadsmuseet.

Vadstena kloster, instiftat av den heliga Birgitta på 1300-talet, kom att fungera som något av motor för stadens framväxt. Klostret utvecklades till något av ett skandinaviskt kulturcentrum. Förutom ett ständigt flöde av pilgrimer blev Vadstena en allt viktigare politisk och ekonomisk mötesplats.

Vadstena kloster var länge Vadstenas motor. Foto: Pixabay © Tillhandahålls av Gazzine Vadstena kloster var länge Vadstenas motor. Foto: Pixabay

I samband med reformationen på 1500-talet konfiskerade Gustav Vasa klosterområdet och både munkar och nunnor tvangs iväg. Byggnaderna användes senare som fängelse.

År 1935 invigdes ett nytt birgittekloster, Pax Mariae. Än i dag lever där nunnorna sina liv helt inom klostrets gränser. De driver även ett gästhem, där man kan bo mycket fridfullt. Det dagliga livet präglas av enkelt manuellt arbete och av bestämda bönetider. De förklarar själva sitt val: ”Vi lever i kloster, därför att vi fascinerats av Jesus Kristus, gripits av en kärlek till honom och en önskan att helt och fullt leva för honom.”

På klosterområdet finns numera ett lyxigt spahotell, folkhögskola och en återuppbyggd klosterträdgård, som årligen lockar många besökare. Trädgården rymmer tre enheter, precis som den heliga Birgitta en gång föreskrev: fruktträdgård, krydd- och örtagård och gräsgård (närmast en blomsteräng). I den klosterkyrkan (byggd efter de visioner Birgitta själv beskrev) finns en kista med hennes reliker.

Vadstena slott, nu inrymmande landsarkiv, anlades 1545 som en fästning, omgiven av en vallgrav. Invändigt finns bland annat en slottskyrka med ett imponerande stjärnvalv. Det välbevarade renässansslottet var i kunglig ägo fram till 1700-talet, därefter har det använts som bl.a. sädesmagasin och för textiltillverkning. Sommartid ordnas konserter på borggården. Något som också drar publik är alla de operauppsättningar som Vadstenaakademin årligen arrangerar.

Från 1700-talet förlorade Vadstena i betydelse. I slutet av 1700-talet bodde här endast 1 400 människor. Senare kom Göta kanal med nytt hopp om utveckling. Järnvägens tillkomst, 1873, betydde att handeln fick sig ytterligare en skjuts. Likväl har Vadstena ända in i vår tid förblivit en småstad med blygsam tillväxt.

*

Skänninge, en av Sveriges äldsta städer, ligger strax norr om Mjölby, mitt på östgötaslätten. Stan har ungefär samma utbredning som på medeltiden. I centrum stadslik bebyggelse i 1800-talsstil, och runtom låg trähusbebyggelse med omgivande trädgårdar.

Skänninge, med ännu bara drygt 3 000 invånare, ger ett törnrosasömnigt intryck – även om motsatsen inträffar, i synnerhet vid den traditionella Skänningemarken i augusti. Bredvid torget, med rådhus och stadshotell, ligger den karakteristiska Vårfrukyrkan från 1306, byggd av tyskar, som då utgjorde en stor del av befolkningen.

Korsvirkeshus i Skänninge Foto: Harri Blomberg, CC BY-SA 3.0 http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/ , via Wikimedia Commons © Tillhandahålls av Gazzine Korsvirkeshus i Skänninge Foto: Harri Blomberg, CC BY-SA 3.0 http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/ , via Wikimedia Commons

Även i Skänninge fanns ett betydande kloster och här hölls flera riksmöten. I samband med arkeologiska utgrävningar nyligen fann man att en bred vallgrav omgav den lilla medeltidsstaden.

I samband med reformationen förlorade Skänninge alltmer av sin tidigare betydelse, även i relation till Vadstena. År 1547 var stan så obetydlig att stadsprivilegierna drogs in – men de gavs tillbaka några decennier senare. Skänninge av idag kan betraktas som ett servicecentrum för en ovanligt rik jordbruksbygd (ungefär som Vara på västgötaslätten).

BJÖRN GUSTAVSSON

The post 3 östgötska småstäder värda ett besök appeared first on Artiklar från Sveriges bästa skribenter – allt i en app | Gazzine.

Annonsval
Annonsval

Mer från Gazzine

image beaconimage beaconimage beacon