Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

Ica-handlaren Mikael har skrivit Arvingarnas Mello-låt!

Logotyp för Hemmets Journal Hemmets Journal 2019-02-23 Madeleine Walles
© Hemmets Journal

Mikael Karlsson

Ålder: 48 år.

Gör: Ica-handlare och låtskrivare.

Familj: Hustrun Elna, lantmästare, barnen Yrsa, 12, Alfred, 10, och Edith, 6, samt en massa djur.

Bor: På korsvirkesgård från 1650 i Svedala.

Aktuell: Med låten I do i Melodifestivalen. 

Mikael Karlsson har tagit sig genom nålsögat. Han är Ica-handlaren som tävlar som låtskrivare i Melodifestivalen. Nu kliver Mikael i den nyköpta kostymen och tar sikte på rampljuset i Green room. Veteraner som Thomas G:son, Bobby Ljunggren och Fredrik Kempe får se upp!

I Skurup är han känd som den glade och alltid så vänlige Ica-handlaren. 48-årige Mikael Karlsson har drivit affär i hela 26 år. Han älskar att röra sig ute i butiken, rätta till burkar i hyllorna, byta några ord med stamkunderna och kolla så att hans 70 anställda har det bra, att allt funkar som det ska.

– Jag lämnar kontorsstolen var 45:e minut, så att jag inte växer fast, säger han med ett varmt leende. Mitt jobb är att se till så att alla i personalen har förutsättningarna för att göra sitt bästa, då är det viktigt att vi möter varandra.

– Och när man varit handlare så länge som jag, känner man sina kunder. Vi har följts åt och kan prata om stort som smått. Bland de par jag känt länge, händer det att det idag bara finns en av dem kvar. Då är det viktigt att ta sig tid att prata en stund, att bry sig om.

Men lördagen den 23 februari kommer både personalen och kunderna att se butiks-Micke i en helt annan roll. Då är pikétröjan med Ica-loggan utbytt och han har klätt sig elegant i nyinköpt kostym. Inför miljoner tv-tittare kommer han stå i Green room på Melodifestivalen i Lidköping och vinka till publiken när låtskrivarna presenteras.

För det är Mikael som skrivit musiken till kvällens tävlande bidrag I do som framförs av Arvingarna.

– Detta har känts som en ouppnåelig dröm i väldigt många år – och nu är det på riktigt, säger Mikael. Jag har faktiskt svårt att ta in att det händer.

– Och mina kunder har verkligen varit underbara, de är så glada för min skull. Jag är helt överväldigad av alla gratulationer.

Musik som berör

Mikael är novis i Mellosammanhang och när vi träffas några veckor före tävlingen vet han inte riktigt vad som väntar. Bara att han tillsammans med låtens textförfattare och producent kommer att bita på naglarna av nervositet i Green room när låten framförs. Sedan väntar en ny nervpress under själva omröstningen. Och så förstås entrébiljett till den härliga efterfesten!

Mikael skakar på huvudet. Han förstår fortfarande inte att han haft lyckan att komma igenom detta nålsöga, att hans tävlingsbidrag valts ut att tävla.

– Jag är oerhört ödmjuk i det som händer, säger Mikael. Och jag börjar inse hur oerhört stort hela arrangemanget är, vilken enorm insats väldigt många människor gör för att detta ska bli bra.

Hur gick det då till när själva tävlingsbidraget skapades? Det låter som en klyscha, men den kom faktiskt till i duschen!

– Ja, så var det verkligen, skrattar Mikael. En bra melodi kan komma till mig precis var som helst – hemma i vardagsrummet, i kassakön i affären. Eller i badrummet. Och när den väl kommer, då gäller det att vara på alerten direkt medan jag fortfarande kommer ihåg låten.

Så med handduken runt midjan, greppade Mikael gitarren, satte sig och spelade och såg samtidigt till att låten spelades in på mobilen.

– Jag har ingen studio, inget tjusigt arbetsrum. Jag sätter mig helt enkelt där det är någorlunda tyst – där det inte slamras med disk eller där ungarna inte hoppar hopprep. Och så försöker jag få till låten som poppat upp i huvudet.

– Sen spelar jag den för mig själv 50 gånger. Och sedan tio gånger till. Om jag inte slänger den i papperskorgen då, kanske jag fått till en låt som funkar och då går jag vidare.

Mikael tror på känslor. Det kan handla om vemod, styrka, frustration … Men det är viktigt att musiken hugger tag i dig.

– Om inte jag reagerar när jag hör en låt, då gör förmodligen ingen annan det heller, förklarar han.

Då blev det fest

När han väl hade bestämt sig för att gå vidare med I do, var nästa steg att få låten inspelad professionellt i en studio. Och att få hjälp med arrangemanget av en producent, Thomas "Plec" Johansson.

Och slutligen – att spela upp låten för de verkliga kritikerna, familjen.

– Från barnen får jag alltid väldigt ärliga svar. Hade de inte gillat den, hade de sagt det direkt. Men den här gången var alla överens – min fru Elna och alla tre barnen. De gillade verkligen I do!

Två gånger tidigare har Mikael skickat bidrag till Melodifestivalen, utan att få något svar i retur. När han den här gången fick beskedet att hans låt blivit uttagen, fanns all anledning att fira.

– Då festade vi på kycklingvingar, skaldjur och champagne. Och alkoholfri cider till barnen.

Mikael minns så väl när han sedan första gången fick höra låten insjungen av Arvingarna.

– Oj, oj, oj. Det var oförklarligt! Jag fick gåshud över hela kroppen. Sen började tankarna komma och hela resan spelades upp för mig. Plötsligt insåg jag vad det är som håller på att hända.

När vi möts har Mikael ännu inte träffat de fyra killarna i Arvingarna, inte ens Casper Janebrink som är en av textförfattarna. Men bara några veckor tidigare satt Mikael i publiken på Nöjesteatern i Malmö och såg musikalen Annie med Nanne Grönwall i en av rollerna. Nanne har också varit med och skrivit texten till I do.

– Det kändes jättekonstigt att sitta där och se henne på scenen och tänka: "Du och jag har en låt ihop, snart ska vi tävla tillsammans i Melodifestivalen!"

I tidningsintervjuer har Arvingarna sagt att de tycker I do är en härlig låt som alla i gruppen gick igång på direkt när de hörde den. Låten gav killarna samma känsla som Eloise, Melodifestival-låten som de vann med 1993.

– Så vem vet? säger Mikael lite blygt. Kanske detta är en baby som ska ut i världen.

© Tillhandahålls av Egmont Publishing Digital AB

Arvingarna senast det begav sig! Foto: TT

Främling födde drömmen

Mikaels intresse för Melodifestivalen startade 1983 när Carola tävlade med Främling. Då var Mikael 13 år och han minns så väl att familjen var hembjuden till grannarna för att titta på tävlingen.

– Vilken feeling det var när hon stod där på scenen och sjöng, glädjen som lyste i hennes ögon. Det var min första allvarliga koppling till Melodifestivalen.

Då hade han inte en tanke på att själv, en dag, skriva musik.

– Fast drömmen vaknade nog – tänk att någon gång få vara där. Få se hur det går till bakom kulisserna. Ja, jag tänkte nog redan då att det var min stora dröm.

Mikael började spela i ett band, som trummis, när han var 16 år – Sweet Boys från Svedala.

– Vi höll på i 19 år, turnerade runt i södra Sverige alla helger, fick människor att dansa och glädjas av musiken från scenen. Underbart kul, men oj vilket slit. Alla sena kvällar, packa upp och packa ner instrument och teknik, sedan köra hemåt i gryningen.

När han fyllt 35 år och skaffade familj valde han att hoppa av. Men han upptäckte att han verkligen saknade musiken och det var då han började skapa låtar istället.

Blodad tand

På kontoret står cd-skivor med Lasse Stefanz och Perikles, båda är band som Mikael skrivit låtar åt.

– Första gången jag skrev för Lasse Stefanz var 2015 och det gav mig verkligen blodad tand. Det var en bekräftelse och det gjorde mig enormt stolt och glad. Det var stort att ett band som säljer så otroligt mycket skivor, spelade in något som jag hade gjort.

– Men det som händer nu, Melodifestivalen, känns som det stora genombrottet!

Mikael är dock snabb att tillägga att han inte gör det här för pengarnas skull.

– Jag lever på min butik. Det är här jag har mitt arbete och min vardag.

– Men Melodifestivalen är en folkfest som berör och det är fantastiskt att få vara en del av den!

Lite nyfiken blir man ju på om han uppträder på personalfesterna?

– Nej du, jag trivs bäst när jag slipper fronta – att sitta bakom trummorna, eller att vara låtskrivare. Det passar mig utmärkt! 

Annonsval
Annonsval

Mer från Hemmets Journal

Annonsval
image beaconimage beaconimage beacon