Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

Christian Daun: ”Jag önskar att jag frågat hur hon mår”

Logotyp för Gazzine Gazzine 2022-08-08 Åsa Lekberg Steinsvik
Christian Daun © Tillhandahålls av Gazzine Christian Daun

Tre år efter skilsmässan kan journalisten Christian Daun inte sluta grubbla. Vad var det som egentligen hände och vad hade han kunnat göra annorlunda? Åsa Lekberg Steinsvik fick en pratstund med varannanveckapappan om det ofrivilliga livet som skild.

Varför skildes ni?

– Det var flera år av söndring som accentuerades av småbarnsliv. Vi hade en drastisk nedsatt förmåga att reda ut saker på grund av sömnbrist, barn och jobb. Jag tänkte att det var segt, att vi var hårt prövade, men att vi skulle övervinna detta tillsammans. Skilsmässa tänkte jag aldrig. Det var hon som nämnde ordet först. Då var det redan försent. Allt rasade och det gick inte att reparera.  

Vad hade du kunnat göra annorlunda?

– I dag önskar jag att jag hade frågat hur hon mår i stället för att tänka; “vad sur hon är”. I min nästa relation tänker jag ha schemalagda avstämningar i vardagen fastän allting verkar bra –  som ett medarbetarsamtal. 

I tre år har du ältat din skilsmässa i krönikor och nu ska det bli bok. Varför? 

– Jag vill belysa vilken otrolig livskris en skilsmässa är. Det är en så otroligt vanlig sorg, ändå sopas skilsmässor under mattan. Hur kan folk behandla sina skilsmässor som en petitess? För mig var det en mardröm som har tvingat mig att okulärbesiktiga alla delar av min identitet.

Hur ser mardrömmen ut idag?

– Varannan vecka, när barnen är här åker jag med. Då finns det ett naturligt fokus på att ha det mysigt, glatt och gott. Under mina veckor utan barnen brukade jag däremot dega ner mig till en början, då var jag helt ointresserad av min egen lycka. Jag fick tvinga mig själv att laga god mat, dammsuga, bädda sängen och dammtorka – även när det bara var jag. Nu gör jag allt det där och det ger faktiskt utdelning. En del av läkningen är att ta mitt eget liv på allvar, vara snäll mot mig själv.

Konvalescensen är inte linjär, utan är mer som ett hackigt EKG. Just nu går kurvan stadigt uppför. En ny relation känns väldigt långt bort, däremot har jag långa telefonsamtal med vänner. Vi pratar om det innersta med en uppriktighet som är uppfriskande: Det är mycket härligare än att bara låtsas som att allt är bra. 

Vad har du lärt dig?

– Det absolut viktigaste för mig i allt det här är att en ny kärlek inte får bli lösningen. Jag har förstått vilket otroligt beroende jag har haft av en annan människa. Utan min ex-frus bekräftelse hade jag svårt att förhålla mig till mig själv. Att nu leva ensam, öppnar upp till ett nytt sätt att betrakta livet, det är en chans för mig att bli vuxen på riktigt. Jag vet inte vad som kommer att hända men det känns faktiskt spännande som satan. 

Det jobbigaste med att skiljas var oron över hur barnen påverkas, säger Christian Daun.   

– Jag vet ju inte exakt vad de tänker och känner. Jag bär på en stor skuld och kommer att föra en livslång kamp för att få dem att förstå att vi gjorde det för deras bästa.

Christian Daun hatade att skilja sig men han ser inte skilsmässan som ett misslyckande. Tvärtom.

– Vi sopade inte våra svårigheter under mattan utan var ärliga och fattade ett jättevuxet beslut. I dag känner jag en konstig samhörighet med min ex-fru, en stolthet över att hon och jag delar det här. 

Fakta: Christian Daun

Ålder: 41

Bor: Trångsund, Stockholm

Gör: Journalist, författare

Familj: Stellan 8, Matilda 5. 

Insta: whatadauner

Annonsval
Annonsval

Mer från Gazzine

image beaconimage beaconimage beacon