Du använder en äldre webbläsarversion. Använd en version som stöds för bästa MSN-upplevelse.

Deras uppdrag: Värna vår teknikhistoria

Logotyp för NyTeknik NyTeknik 2020-05-16 Angelica Söderberg

Marie Curies brev, Gustaf de Lavals ritningar. En anrik respirator och en epatraktor. I Tekniska museets vindlande arkivgångar och hemliga magasin finns vår teknikhistoria bevarad - redo att lyftas fram för att ge perspektiv kring nutiden.

Genom utställningarna, till biblioteket och forskarplatserna, vidare in i det nät av arkiv som är en del av Tekniska museet i Stockholm. 1 200 hyllmeter handlingar, 200 000 kartor och ritningar och mer än en miljon bilder och fotografier. Vart och ett av dem berättande sin del eller detalj av den svenska teknik- och industrihistorien.

– I våra samlingar finns det föremål, böcker, tidskrifter, bilder, filmer, ljudupptagningar som berättar om Sveriges industrihistoria och tekniska utveckling. Vi på Tekniska museet har ett nationellt ansvar för att samla in och ta hand om allt detta, för att göra historien tillgänglig för alla. Det är vår gemensamma berättelse, säger Lotta Oudhuis, som arbetar med arkivsamlingarnas bevarande och tillgängliggörande.

– Vi besvarar dessutom många frågor från andra länder. Det är mycket som har förstörts i samband med krig och då kan vi ibland fylla stora hålrum som andra länder har i sin historia.

Arkivarien Lotta Oudhuis bläddrar försiktigt i anteckningsböcker och brev ur museets samling. Foto: Tobias Ohls © Tillhandahålls av NyTeknik Arkivarien Lotta Oudhuis bläddrar försiktigt i anteckningsböcker och brev ur museets samling. Foto: Tobias Ohls

Det är en febril - och kanske för den breda allmänheten rätt okänd - aktivitet som pågår bakom kulisserna till museets välbesökta utställningar. Vanligen är det privatpersoner som tar kontakt för att förmedla sådant som de tror kan vara viktigt att bevara för eftervärlden.

– Det kan handla om någon som ringer och säger: ”Jag står här mitt i en gammal mekanisk verkstad som ska läggas ner, vill ni ha allt gammalt bråte?” Eller så är det dödsbon efter samlare som skänker deras livsverk till oss, säger Lotta Oudhuis.

– Jag tror att det finns många som känner att det är väldigt fint att ha bidragit till bevarandet av något som betytt något för en själv i livet, säger Linda Sandberg, museets programansvarige.

Det här är en upplåst artikel från tidningen Teknikhistoria, prenumerera på den här!

En särskild förvärvsgrupp ger förslag kring om det som skänkts ska tas in i samlingarna. Men både i år och förra året hade museet förvärvsstopp, eftersom så mycket material samlats på hög i väntan på att tas omhand.

– Men vi gjorde undantag när det kom en epatraktor från 1930-talet, den var vi tvungna att ta in, säger Linda Sandberg.

Linda Sandberg, programansvarig vid Tekniska museet, i utställningen Hyper Human vid respiratorn som är en del av den svenska, medicinsk-tekniska utvecklingen. Foto: Tobias Ohls © Tillhandahålls av NyTeknik Linda Sandberg, programansvarig vid Tekniska museet, i utställningen Hyper Human vid respiratorn som är en del av den svenska, medicinsk-tekniska utvecklingen. Foto: Tobias Ohls

Det är inte bara det som samlas i Tekniska museets arkiv på Djurgården i Stockholm som är en del av samlingarna, betonar Margareta Sundberg, bildassistent som bland annat hanterar samlingarnas 800 000 bilder.

– Här i huset har vi arkiv, klimatarkiv och vissa typer av magasin. Men våra samlingar är väldigt utspridda, vi har fjärrmagasin där det är mer tonvikt på de större av våra 55 000 föremål, som till exempel stora maskiner, flygplan, bilar och mycket mer. Innehållet är inte hemligt i sig, förstås, men däremot stöldbegärligt.

Det är förstås inte heller så enkelt som att bara stoppa in en ny pryl i samlingarna.

– Allt vi tar in måste vi gå igenom noga. Det är en lång kedja som vi behöver gå igenom för att bevara tillskott på ett ändamålsenligt sätt för framtiden, så att de finns kvar och är sökbara för kommande generationer. Ibland måste vi som exempel frysa arkivmaterialet för att eliminera eventuella skadedjur. Bilder ska rengöras och skannas och sedan ska allt registreras, säger Margareta Sundberg.

Margareta Sundberg, Tekniska museets bildassistent, granskar en av skioptikonbilderna från KTH. Foto: Tobias Ohls © Tillhandahålls av NyTeknik Margareta Sundberg, Tekniska museets bildassistent, granskar en av skioptikonbilderna från KTH. Foto: Tobias Ohls

Maskiner och fordon kan dessutom behöva repareras, eftersom målsättningen är att ha en del av dem i bruksskick. Det görs bland annat av medlemmar i Tekniska museets vänförening, där många intresserade av teknik och naturvetenskap samlas. Bland annat ingenjörer och tekniker som vet hur den åldrade tekniken kan återställas till ett skick som fungerar för bevarande under lång tid framöver.

Läs mer: Den våldsamma sanningen om de teknofobiska ”ludditerna”

En tur genom tunga ståldörrar är en spännande tidsresa genom den svenska historien av teknikutveckling, industrihistoria och uppfinningsrikedom. Gustaf de Lavals anteckningar, med snirklig handstil som omger ritningar och idéer i ett tankearbete som uppenbart sträckte sig fram till precis före hans död. Gurli Linders brev till polarfararen S.A. Andrée, där deras hemliga kärlekshistoria fick sitt utlopp, och hennes klippböcker med allt om hans expedition och försvinnande. Och så plötsligt ett litet kuvert: glasull från Billeholms bruk anno 1934. Akta dig så att du inte sticker dig i fingrarna står prydligt skrivet där under.

Brukspatron Carl Sahlin (1861–1943) reste landet runt för att samla berättelser och föremål från svensk industrihistoria och är en av pusselbitarna till den svenska industriminnesvårdens framväxt. Hans arkivblad samlar allt från industrihistoriska fakta till personliga anekdoter och de små föremål som berättar något speciellt om platsen han besökt. Här genom pressade kvistar från Aspa bruk. Foto: Tobias Ohls © Tillhandahålls av NyTeknik Brukspatron Carl Sahlin (1861–1943) reste landet runt för att samla berättelser och föremål från svensk industrihistoria och är en av pusselbitarna till den svenska industriminnesvårdens framväxt. Hans arkivblad samlar allt från industrihistoriska fakta till personliga anekdoter och de små föremål som berättar något speciellt om platsen han besökt. Här genom pressade kvistar från Aspa bruk. Foto: Tobias Ohls

De tunna tyghandskarna skyddar det gulnande papperet när Lotta Oudhuis försiktigt visar upp ett brev från Marie Curie, ett provresultat på radiumhalt.

– Det var väldigt roligt att få mäta om hennes brev var radioaktivt! Marie Curies anteckningsböcker från 1890-talet är på grund av sin strålningshalt farliga att hantera och förvaras i blyfodrade lådor. Men det visade inga spår av strålning, säger Lotta Oudhuis, inte helt utan en viss besvikelse i rösten.

Läs mer: Svenska sjuksköterskans innovation blev ovärderlig för vården

Vi rör oss vidare genom Tekniska museets utställningshallar, genom utställningen Hyper Human, där vi får utforska vad som är framtidens människa och de etiska dilemman vi kan stå inför med exempelvis genredigering och alltmer autonom artificiell intelligens. För att leda tankarna till de stora frågorna om framtiden finns också berättelsen om den historiska utvecklingen inom medicinsk teknik. Engström respirator, modell 200, upplyst i sin monter komplett med slangar och reglage. Strax intill en pacemaker och dess historia, därefter hörapparater.

1950 stod den första prototypen till respiratorn klar. Det var läkaren Carl Gunnar Engström som via sitt extraknäck åt flygvapnet, där han arbetade med att mäta gashalterna i blod, fick idén om en maskin som pumpade in exakta mängder luft i patienterna som drabbats av andningsproblem. År 1951 var Engströms respirator i serieproduktion. Grundprincipen för respiratorn är densamma än i dag. Foto: Tobias Ohls © Tillhandahålls av NyTeknik 1950 stod den första prototypen till respiratorn klar. Det var läkaren Carl Gunnar Engström som via sitt extraknäck åt flygvapnet, där han arbetade med att mäta gashalterna i blod, fick idén om en maskin som pumpade in exakta mängder luft i patienterna som drabbats av andningsproblem. År 1951 var Engströms respirator i serieproduktion. Grundprincipen för respiratorn är densamma än i dag. Foto: Tobias Ohls

– Det här är vårt uppdrag, att knyta samman dåtidens teknikhistoria med det som väcker frågor i dag, på ett sätt som kan väcka intresse och nyfikenhet hos alla, över generationsgränser, utan krav på en viss bakgrund eller kunskap, säger Linda Sandberg.

– Sedan är barnen våra vip:are, vi arbetar över alla avdelningsgränser för att skapa teman som väcker intresse och får barnen att vilja se och lära sig om vår historia. Det kan vara som här, i en stor och bred utställning, eller där barnen får besöka delar av våra arkiv och se saker som vuxna inte fått se. Som när vi bjöd in barn på en särskild rymdträff, där de fick ta på sig arkivvantar och känna på en riktig månsten.

Under marknivå vid Tekniska museet finns också Polismuseets och Telemuseets samlingar. Foto: Tobias Ohls © Tillhandahålls av NyTeknik Under marknivå vid Tekniska museet finns också Polismuseets och Telemuseets samlingar. Foto: Tobias Ohls

Skillnaden nu mot hur det normalt ser ut på Tekniska museet är slående. Där det brukar vara fullt av besökare som rör sig mellan de olika våningsplanens ständiga växlingar mellan nutid och historia är det tomt och tyst. Utställningen som i sig utforskar hur det är att vara människa blev en del av nutidshistorien: historien om fysisk distansering och att stoppa spridningen av coronaviruset. För museets del är det svåra tider; majoriteten av den fast anställda personalen har deltidspermitterats. När verksamheten kan börja om igen är vid denna tidnings pressläggning okänt. Men entusiasmen lyser trots det igenom.

– Vi ser det här som en möjlighet att nå ut på nya sätt, det har gjort att arkivet har blivit en ännu större del av museets digitala historia. Nu har vi till exempel en digital tävling som heter ”Gissa saken”, där den som klurar ut vad det är för pryl ur arkivet bland annat kan vinna ett arkivarie-kit, säger Lotta Oudhuis.

– Ja, vårt mål med ”Gissa saken” är förstås att alla ska vilja bli arkivarier, inflikar Linda Sandberg.

– Intresset kanske inte är så stort just nu, men jag tror fler och fler kommer att inse värdet av att bevara vår historia. Vi behöver den för att förstå vår nutid, och framtid, säger Margareta Sundberg.

Annonsval
Annonsval

Mer från NyTeknik

image beaconimage beaconimage beacon